CC
Kalle och chokladfabriken
Regi: Tim Burton
I rollerna: Johnny Depp, Freddie Highmore, David Kelly
Royal i Linköping
Roald Dahls barnböcker bygger på svart humor och groteska scener, precis som Tim Burtons filmer. "Kalle och chokladfabriken" borde därmed passa Burton perfekt. Historien filmades redan på 70-talet och älskades av många (barn) men led av tråkiga musikalnummer och en total avsaknad av visuell känsla. Självklart rättar Tim Burton till dessa fel.
Men där tar det stopp och han gör inte så mycket mer av historien. Burton är antingen lat eller hämmad av att den skruvade historien i redan från början är väldigt "burtonesque".
Regissörens stora nytillskott till historien är att vi får ta del av chokladkungen Willy Wonkas barndom. Scenerna roar möjligen de som forskar om Tim Burtons återkommande familjeteman, men de tillför inte filmen något. De gör bara moralkakan ännu segare.
Mest överraskande är att "Kalle och chokladfabriken" är så tillrättalagd. När Burton dessutom har Johnny Depp i huvudrollen borde resultatet verkligen kunna bli annorlunda. Men även Depp verkar perplex och lyckas bara delvis tillfredsställa kraven med sin Michael Jackson-aktiga tolkning av Willy Wonka.
"Kalle och chokladfabriken" levererar visserligen både smart barnslighet och färgrikedom, men jag känner mig ändå besviken på det som de stora idolerna Tim Burton och Johnny Depp visar upp.