Casino Royale
Regi: Michael Campbell
I rollerna: Daniel Craig, Eva Green, Mads Mikkelsen
Filmstaden i Linköping, Royal i Motala
Filmen har ett väldigt mörkt anslag. Förutom några snygga referenser till tidigare filmer är det enda som egentligen finns kvar av de senaste filmernas fantasiutflykter Judi Dench i rollen som chefen M. "Casino Royale" gör nämligen som "Batman begins" och raderar ut en hel filmserie.
Filmen är baserad på Ian Flemmings första bok. Det är här James Bond blir en agent med rätt att döda. Det är alltså här han får sin 00-status.
Det är också här som han inser att han är snygg i smoking och gillar martini.
Inledningen bygger upp förväntningarna. I en fantastiskt snygg actionscen jagar Bond en terrorist som flyr genom att hoppa mellan hus. Agenten förvandlas till en blodhund, helt bortkopplad från smart eftertänksamhet.
Men förutom att jag gillar den mörka tonen, och de mer fysiska actionscenerna blir jag allt mer frustrerad ju längre in i filmen jag kommer.
Till slut börjar jag till och med att uppleva Daniel Craigs hårt sammanbitna ansikte som en olycklig version av Ben Stillers ironiska modellmin i "Zoolander".
Filmens historia är helt enkelt för simpel för den långa speltiden och berättelsens centrala pokerspel mellan Bond och skurken Le Chiffre (Mads Mikkelsen) är lika tråkigt som ett Kanal 5-parti. Istället för att ersätta tidigare filmers bombastiska mackapär- action med smart agent- action á la "Bourne identity" stannar filmen upp och försöker bygga ett tårdrypande kärleksdrama. Det tillåter vare sig den styltiga dialogen eller den kalla stämningen mellan Craig och bondbruden Eva Green. Början är alltså en hit och slutet en besvikelse, men som helhet är "Casino Royale" ett steg i rätt riktning för Bond-serien.
per Ericsson