Det var på Capri han mötte sin genius, lundensaren Bengt Böckman. Upprepade besök på den klippiga turistön har lett till ett personligt engagemang i dess topografi, dess befolkning och inte minst dess historia med San Michele i fokus.
För denne konstens fritänkare har detta avsatt ett måleri, obundet av konventionella stilbegrepp och rådande genrer. Han har helt enkelt skapat en alldeles egen bildvärld, baserad på spontana infall, associativa sekvenser som tillåts ockupera delar av huvudmotivet. Ett förfarande som strider mot all vedertagen acceptans men som fångar betraktaren med en obetvinglig tjuskraft.
De talrika besöken på Capri har resulterat i en stor mängd dukar och grafiska blad. Men Bengt Böckman har också gjort en stipendieresa till Kyoto i Japan, vars klassiska arkitektur inspirerat honom till en rad motiv med palats, pagoder och broar. Också dessa har sin lockelse just genom präglingen av samma sorts poetiska frihet som kännetecknar Capri-bilderna.
Konstnärens starka koppling till musiken får sitt genomslag i flera målningar med stränginstrument insprängda i motiven. Frekventa i den här utställningen är även spelkorten, stundom mer eller mindre dolda i huvudmotiven men dock med uppenbar funktion. Mest förtjust är konstnären i tarotkorten som rymmer en fascinerande magi. Han målar dem i tvenne halvor genom att vid mitten vända på dem; det är ju inte fråga om spegelbilder.
Bengt Böckman arbetar i flera teknikvarianter, bland dem den klassiska äggoljetemperan, som behandlas med bravur. Men mest överraskar akvarellerna, utförda i imponerande format.
Det är svårt att se kritiskt på denna utställning, som ställer så många grundmurade begrepp på huvudet men som samtidigt öppnar för helt nya perspektiv inom bildkonsten.