50-talsnostalgi och ruffiga bluesdrömmar präglar Galleri Sanders första utställning i nya lokaler (Nygatan 42). Björn Svensk håller sedan början av 90-talet fast vid sin realistiska konststil och motivkrets av gamla amerikanska bilar, äldre hus/miljöer och porträtt.
Det kan ju finnas ett värde i detta förhållningsätt till sitt bildskapande, om samtidigt hantverkskunnandet utvecklas till nya kvaliteter och perspektiv.
Men trots att Björn Svensk alltjämt är en mycket skicklig realistiskt målare, inte minst vad gäller gestaltningen av de läckert glänsande amerikanarna (där "Pontiac Man" är den mest livfulla i landskapet), så upplever jag inte att har skett någon utveckling i hans bildskapande. Min uppfattning förstärks också inför hans byggnadsmotiv som jag har sett tidigare - och av hans tecknade porträtt. Jag har sett betydligt vitalare och linjeskönare teckningar i konstnärens tidigare utställningar.
Björn Svensks bästa målningar är här "Upp och ner", en snyggt komponerad trappinteriör, och "Art Books and Rock´n Roll." som har spännande skuggkontraster i sin realism.
Det första som slår mig när jag ser Claes Fahlgrens mörkmurriga målningar med förgängelsesymboler är att det handlar om en sorts moderna vanitasskildringar. (De som var så vanliga på 1600-talet). Inspirationskällan är också de texter som skildras i den amerikanska bluesmusiken det som ger titlar som "Oh death" och "Black music".
I en svit blyertsteckningar inom ovala svara ramar finns en massa märkliga symboler av dödskalle, halshuggen höna, Karl-Alfred m.m.
Visst kan jag bli stimulerad av de spänningsfyllda motsättningar som Claes Fahlgren med symboler har fångat upp från den karga och hotfulla värld som präglade de tidiga bluessångarnas levnadsförhållanden. Samtidigt som de ruffiga bilderna kanske mera hör samman i en installation, där den ljudande bluesmusiken skulle ha varit ett viktigt inslag.
Den konstnärligt övertygande målningen är här den som skildrar händerna med korset som omges av fiskhuvuden.