Atlantis
GÖKEN ÄR som folk är mest.
Far omkring helt öppet med allt ljusskyggt som drar genom människan.En trevlig framtoning med bedragaren inkapslad. Egna vinsten framförallt.
Biologin vet inget om välgörenhet.
Vem har inte hört om "en gökunge i boet"?
En snyggt förklädd parasit. Sparsmakad på mat, fjärilslarver ska det vara; håriga! Linné trodde länge att den åt småfåglar.
Just nu är göken på långsemester i Namibia. Vem vill inte dit?
Därtill är ungen en riktig illbatting; en skrikig enstöring medaptit för fem. Det finns trädgårdssångargökar, rödstjärtgökar,rörsångargökar, törnsångargökar, törnskategökar och så vidare. Alltberoende på vilken äggfärg gökhonan härmar.
Äggvarianterna kallas morfer; gökäggsmorfer.
Ett mysterium att gökhonan klarar av förebilderna, som den där lillasnirkeln i ärleäggets topp. Eller järnsparvens turkosblå färg. Hurhittar hon över huvud taget alla småfågelbon?
När det är dags tar det bara några få sekunder för gökhonan attlägga sitt ägg i det utvalda. Samtidigt sväljer hon ett av de ägg somredan finns där. Fåglar kan nämligen räkna. Eller?
Så snart gökungen kläckts gör den rent hus, det vill säga knuffarallt av fostersyskon och okläckta ägg över kanten. Den utvaldeföräldern som ser på ingriper inte. Vad vill biologin med det?
Känns det igen?
Allt detta naturens precisionsinstrument med mänskliga anstrykningkänns förbryllande. Tills nu! Nyckeln heter bland annat DNA-teknik. Ochdär är man nu den mytomspunne på spåret.
Svaren ska jag inte avslöja, men rekommenderar den mycket läsvärdaoch vackra "Boken om göken" som kommer i dag, författad av Per G. P.Ericson och Hans Sjögren.
En biologisk thriller.