Bildning är VISST nyttigt!

Teoretiska och bildande ämnen står i dagens skola inte högt i kurs. Ett exempel är Jan Björklunds förslag att skoltrötta blivande medborgare inte behöver läsa några teoretiska ämnen alls under korta yrkesutbildningar. Och i de nya examensmålen för gymnasiet 2011 beaktas bildning enbart i samband med det humanistiska programmet.

Bildning innebär här att man får goda allmänna kunskaper på områden som filosofi, kulturhistoria eller litteratur. Dessa kunskaper är enligt den rådande uppfattningen i samhället inte nyttiga.

Men det finns ett annat sätt att se på bildning. När vi möter andra i det offentliga samtalet sker det ofta på ett ensidigt och polariserat sätt. Men i till exempel litteraturen upptäcker man hur "den andre" verkligen känner, tänker och handlar. Man inser att verkligheten inte är svartvitt.

Kunskaper i bildande ämnen som svenska är därför långtifrån onyttiga, utan tvärtom av stor betydelse för att elever ska kunna skaffa sig nyanserade åsikter.

Enligt pedagogen Mikael Segolsson är detta att kunna utmana sina åsikter en förutsättning för att elever ska utvecklas till självständigt och kritiskt tänkande medborgare. Genom att ta del av andras åsikter uppmanas var och en att tänka vidare.

Enligt Segolsson är en viktig uppgift inom skolan att elever lär sig att pröva sina erfarenheter och i vissa fall förändra sina åsikter. En skola som vilar på bildningstanken öppnar för kreativitet, nyfikenhet och en beredskap att möta andra perspektiv.

Segolsson hävdar att genuin kunskap bygger på viljan att förstå och förmågan att möta "trögheten i det främmande".

Men hur kan bildning i skolan konkret främja nyanserade åsikter? Ett exempel är den ofta hätska debatten om religion. Religionsämnet kan lära ut att kristendomen tillhör en av de tre traditioner som ligger till grund för de mänskliga rättigheterna. Man kan ha åsikten, som en ateistisk humanist, att världen skulle vara en bättre plats utan kristendomen med tanke på dess avarter. Man blir dock tvungen att utmana denna åsikt i ljuset av kunskapen att kristendomen också förutsätter en gemenskap med inte bara rätt, utan även rättvisa.

Nyanserade åsikter behövs även i den återupplivade debatten om fosterdiagnostik och vad ett funktionshinder medför. Genom att läsa Majgull Axelssons roman "Aprilhäxan" i ämnet svenska får man en nyanserad bild av vad ett funktionshinder innebär. Man erfar utanförskapet hos huvudkaraktären Desirée som inte kan tala och omges av människor som inte ser hennes intelligens bakom funktionshindret.

Att få ta del av berikande och bildande kunskaper har således inte bara ett värde i sig. Bildning är av vikt för skolans demokratiska uppdrag.