NY BOK
Ulla Rhedin: Bilderbokens hemligheter
AlfabetaAnamma
Att sjunka ner i en fåtölj med en bra bilderbok? Utan barn? Absolut!
Bilderböcker är fantastiska även för vuxna och inget man bör växa ifrån. En god bilderbok räcker tvärtom hela livet. Fastetsade textrader och bilder som tillhör både det privata och det allmänna kulturarvet. Minns till exempel Eva Erikssons och Barbro Lindgrens vilda bebis. Och Pettson och Findus. Eller Poul Ströyers illustrationer av Lennart Hellsings magnifika texter. För evigt fräscha. Outslitliga.
I Sverige finns en ganska lång tradition av bilderböcker med hög konstnärlig kvalitet hos bild och text. En som länge forskat på området är kritikern Ulla Rhedin som i "Bilderbokens hemligheter" intresserat närmar sig "den enda litteraturkategori som inte har sitt ursprung i vuxenlitteraturen". En genre som fortsätter att öka sin kompetens och som ofta vill säga något specifikt även till den vuxne. Som i sin tur ibland ställer sig frågande: Kan ett barn verkligen förstå det här svåra, motbjudande, skrämmande, obegripliga, nonsensaktiga?
Jo, svarar Rhedin. Barn förstår alltid -- på sitt eget sätt och överraskande insiktsfullt. I sina analyser för hon därför också in glimtar från många dråpliga lässituationer. Som när Lilla R (3 år), frustrerad över att inte kunna läsa som den äldre kusinen, utbrister: "Jag kan inte pratläsa som hon, jag kan bara tittläsa." Eller "Stackars katten, han kan inte läsa, för han har inga armar."
Bilderböckernas hemligheter är många och fascinerande både när det gäller estetik och funktion, och Rhedins analyser är medryckande.
De kan handla om själva läsögonblicket, om tids- och rumsuppfattning i olika åldrar eller om mångbottnade berättelser som exempelvis "Resan till Ugri-La-Brek" av Anna-Clara och Thomas Tidholm.En kärleksfull artikel ägnas bildvärldarna hos Lennart Hellsing, medan den längsta, en genomgång av hur svenska bilderböcker behandlas -- inte alltid så bra -- vid översättningar, känns nödvändig, men väl omsorgsfull.
Att bildmaterialet återges i svart-vitt är en besvikelse, men i övrigt är "Bilderbokens hemligheter" ett inspirerande exempel på hur den goda bilderbokens "konsekventa barnperspektiv" även kan inbegripa böcker om barnlitteratur.