En förunderlig bildvärld möter oss i galleriet. Så mångtydig och ändå konsekvent. De första associationerna går till graffiti, streetart, surrealism, bildcollage. Men det är också något annat. Nervtunna trådar, figurer, fragment, uppstyckade, oavslutade berättelser. Förtätat och öppet på samma gång.
Förädlat telefonklotter, Bretons psykiska automatism transformerat genom ett medvetet och undersökande konstnärskap – alltid på väg. Poeten Gunnar Ekelöfs tidiga möte med det undermedvetnas konst skulle falla på läppen. Lika gärna kan referenserna gå till urfadern i genren: Hieronymos Bosch (1400-talet) och dennes ”Lustarnas trädgård”.
Men det finns stora skillnader. Leif Mattssons bildkonst är givetvis hans alldeles egen. Den byggs upp av hans personliga handskrift och sensibilitet. Som kontrast till många föregångare finns knappast något destruktivt eller dålig andedräkt av dystopier. Snarare pulserar bilderna av en vällustig och fantasirik upptäckarglädje. Penna och pensel doppad i några kryddstänk behaglig naivism i positiv betydelse. Värme och humor är närvarande.
Leif Mattsson är en sällsynt erfaren bildkonstnär med öppet sinnelag. Dagligdags möter han andras konst via sitt chefredaktörskap för webbsajten ”Om konst”, Konstnärer skriver om konst. Hemsidan har existerat ända sedan pionjärtiden 2002. Desto mer imponerande är att Leif Mattsson skapar bildvärldar efter egen kompass utan imitationer.
Trots en viss befriande och amoralisk crazy-ton kan många av hans teckningar och målningar upplevas som sköna för ögat – hur det nu går till. Men Leif Mattsson får alltid ihop varje bild i slutänden, trots spridda strövtåg åt alla håll i den fria viljans prunkande trädgårdar.