Bilder som förändrat Sverige
Redaktör Jacob Forsell
Forum
DET BERÄTTAS att en vikarierande redaktör på Expressen en gång luftade kultursidan med en tvåspaltig bild. Den ordinarie redaktören, som var på semester, hörde genast av sig och sa till på skarpen att "så där ska vi inte ha det, bilder ska vara måttliga".
Det var ett tag sedan. Numera sväller bilderna ut ifrån alla tidningssidor. För på redaktionerna har man förstått att bilden är ett blickfång och den krok som läsaren ska fångas på. Men när Carl-Adam Nycop för 60 år sedan sparkade igång Expressen var det långt ifrån självklart.
Nu har Jacob Forsell, f d Expressen-fotograf, med anledning av tidningens jubileum ställt samman en kavalkad av bilder i boken "Bilder som förändrat Sverige". Titeln är pretentiös, men vi har vant oss vid att kvällstidningar brukar spä på och ta i, kaxigheten ingår som en del av varumärket. Och i dessa dagar kan det nog vara roligare för Expressen att blicka bakåt på storhetstiden än framåt. Tusentals läsare har lämnat tidningen de senaste åren och bland annat har fotoavdelningen drabbats hårt av besparingar.
Men då -- 1944 -- var det bildjournalistiken tillsammans med sporten som skulle bära upp tidningen. Den franska kvällstidningen Paris-Soir stod modell för receptet. Det innebar ett väldigt lyft för dåtidens pressfotografi, som innan dess mest handlat om gubbar på längden och höjden. Då betraktades bilder mest som utfyllnadsmaterial. Nu skulle de engagera och beröra.
Forsells urval är en brokig blandning av kändisar, olyckor, sport, krig och vardagsliv. En jubileumscocktail av först, bäst, fräckt och på plats, där ingen möda sparats för att få Bilden. Prisbelönta klassiker trängs mellan pärmarna med mycket andra bra bilder i svartvitt och färg av några av landets främsta fotografer. Torbjörn Andersson, Jens Assur och Paul Hansen är bara några exempel.
Här syns nationalikonerna Taube, Lillbabs och Ulf Lundell, udda sportbilder och hela repertoaren av politiker, tragedier, förtvivlan. Snabba bilder, men även andra som kräver tid och tanke. Här är också "strosarbilderna" som föddes i ögonblicket i en tid när arbetstakten inte var lika uppdriven som nu, när det fanns utrymme att flanera med kameran.
Och de slående "kampanjbilderna" -- mot drunkningsdöd, trafikolyckor och cancer, som kom till för att rädda liv -- talar också om en annan tid då det fanns både ekonomiska resurser och folkbildningsambitioner. Det finns mycket att se, med andra ord, men jag saknar ett förhållningssätt till bilderna i boken.
Den är indelad i tre avdelningar med rubrikerna: nyheter/reportage, nöje och sport. Det rör sig mest om enstaka bilder, de stora reportagen saknas nästan helt, vilket gör framställningen brokig och utan fokus. Det går inte att följa utvecklingen varken av nutidshistorien eller pressfotografin i en så löst sammanhållen presentation som hoppar mellan händelser, år och platser. Pusselbitarna faller aldrig riktigt på plats.