BOK
Bengt Ohlsson
Swing
Albert Bonniers förlag
I Lena Anderssons livligt diskuterade roman ”Egenmäktigt förfarande” från förra året finns en tanke: att en sexuell relation också innebär ett krav på ansvar. Man kan inte strunta i den man legat med, kort sagt.
Lite tillspetsat kan man säga att Anderssons DN-kollega Bengt Ohlsson prövar den motsatta idén i sin nya roman. Den handlar om paret Åke och Hanna som bestämmer sig för att gå på en så kallad swingerklubb, det vill säga ett ställe för sexuellt utbyte med andra par och människor man inte känner. Ett slags anonymiserad sexualitet råder.
Åke och Hanna är ett mycket vanligt, medelålders par som får detta infall ganska slumpmässigt och bestämmer sig med tvekan för att besöka klubben, som en väninna har nämnt för Hanna. Hur tanken så sakteliga slår rot hos de båda och vad den gör med dem skildrar Bengt Ohlsson mycket lyhört och fint. Förmågan att skildra enkel vardag och hans gehör för samtiden är bekant från DN-krönikorna. Och hans humor, som är påtaglig i romanen.
Men mer än rolig skulle jag säga att den är ganska sorglig. Det finns en vilsenhet hos de här människorna som Ohlsson skildrar väldigt ömsint. Hur de liksom vill få in något mer i den tillvaro som egentligen inte är något fel på, men som – tycker de i alla fall – saknar något av spänning och passion. Han beskriver såväl lockelsen som tvekan inför idén och man följer med stor nyfikenhet parets väg mot det okända. En väg kantad av svartsjuka och småsinthet men också en strävan efter gemenskap.
Den totala kollisionen mellan vardagslivet och äventyret gestaltas vid ett första besök på klubben, där Åke och Hanna blir lämnade ensamma, nakna, vid en bardisk när de mer erfarna besökarna efter lite småprat försvinner för vidare aktiviteter. Vad gör man då? Beställer en kopp kaffe? Det är en storartad scen.
Jag tycker att detta framför allt är en bok om vanligheten och den vardag som Bengt Ohlsson vet att sätta värde på. Ju närmare romanen kommer det explicit sexuella – som skildras utan skygglappar – desto mindre intressant blir den.
Och utan att efterlysa övertydliga svar hade jag nog önskat något skarpare konturer mot slutet av berättelsen.