Sex, hopp och kärlek CCCC Regi: Lisa Ohlin I rollerna: Ing-Marie Carlsson, Krister Henriksson, Lennart Jähkel m.fl. Filmstaden i Linköping
CCCC
Efter en filmsommar präglad av specialeffekter, ufos och skjutvapen är det befriande att se något verkligt. Under hösten kan vi se fram emot en stor mängd svenska filmer. Först ut är "Sex, hopp och kärlek" där Lisa Ohlin står för manus och regi. Med hjälp av en lyckad rollbesättning har hon skapat ett drama om vardag utan att det blir grått eller trist. I stället får vi ett rappt berättartempo som håller intresset vid liv och filmlängden nere till behagliga en och en halv timme.
Ing-Marie Carlsson (Mimmi i gamla såpan "Tre kronor") spelar Birgit, en gift kvinna någonstans runt medelåldern som fastnat i vardagslunken. Hennes make (Lennart Jähkel) överlevde nyligen en hjärtinfarkt och ingen av dem märker hur tonårsdottern lider av ett krossat hjärta. Plötsligt skakas vardagen om när Birgits förlorade tonårskärlek Bertil återvänder till staden efter 19 år som tv-kändis.
Här ser vi en galant Krister Henriksson som kliver ur Wallander-kostymen för rollen som programledare för datingprogrammet "Sex, hopp och kärlek" (som måste vara en parodi på 90-talets "Kär och galen" om någon minns det).
Även om Henriksson fungerar bra som polis är han i ärlighetens namn mer trovärdig här som en ensam och tragisk man med alkoholproblem.
"Sex, hopp och kärlek" behandlar vardagstunga ämnen som kärlek, otrohet och självförakt utan att ta till pekpinnar. Moral- kakorna finns där men de trycks inte upp i ansiktet. Under hela filmen stannar handlingen på det mänskliga planet och känslan av osannolikhet infinner sig aldrig.
Som 20-åring trodde jag mig inte kunna sätta mig in i situationen med 40-talister i livskris. Men historien kretsar kring tre generationer kvinnor som på sitt sätt lider av brist på hopp och kärlek. Det fungerar med andra ord för alla. Dess-utom är kärlek ett ålders-befriat ämne då förälskelse reducerar de drabbade till tonårsstadiet, oavsett gråa hårstrån.