Rollen som Jokern i "The dark knight" kom att bli Heath Ledgers sista fullständiga. Inspelningen av Terry Gilliams " The imaginarium of Doctor Parnassus" pågick när han tragiskt dog av en överdos i januari i år.
Kanske finns det någon som anser att en roll som serietidningsskurk är en ovärdig svanesång för en skådespelare av den kalibern. Men efter att ha sett regissören Christopher Nolans andra Batmanfilm är det bara att konstatera att eventuella belackare har fel. "The dark knight" övertar inte bara tronen från "X-men 2" som den främsta superhjältefilmen någonsin, den är också en av de bästa och mest storslagna filmer som Hollywood presterat på år och dag.
Redan Nolans tidigare "Batman begins" rosades när den kom 2005. Själv höll jag mig en smula skeptisk, möjligen sur över att Nolan ansåg ett tryck på resetknappen nödvändigt trots att Tim Burtons för genren epokgörande "Batman" bara var 16 år gammal. Fast visst, kanske ville han bara radera minnet av George Clooney-pekoralet "Batman forever".
Hur som helst - det går inte att förhålla sig sval till "The dark knight". Visst finns det småskavanker men filmens enda riktiga minus enligt mig är att den, likt andra "Batman"-uppföljare, gapar efter för mycket i fiendeväg och inte vågar lita på att endast en skurk håller publikens intresse uppe. Därför tar filmen efter ett tag en i mina ögon något onödig vändning som jag trodde skulle sparas till en kommande trea.
Och det är ju inte som att en andra skurk behövs. Oscarssnacket lämnar jag därhän men säg så här - ingen lär minnas Jack Nicholson efter att ha sett Heath Ledgers magnifika porträtt av den meningslösa ondskan vars enda drivkraft för att sprida död verkar vara "jamen vadå, jag kan ju".
Därtill finns det en intensitet i "The dark knight" jag tidigare aldrig sett inom genren. Burtons Gotham City var världen sedd genom en gotisk sagospegel, men Nolan bygger en verklig stad med trovärdiga invånare, en värld där en fladdermusinspirerad brottsbekämpare i lagens utkant utrustad med helt fantastiska leksaker känns trovärdig.
Och det är i mina ögon ren konst. (TT Spektra)
Daniel Åberg