En liten lokal med stor konst – fungerar det? Ja, till och med sällsynt bra. Peter Johansson har skapat ett övertryck i museets kyrksal, det lilla rummet längst in. Ett närmast barockt överdåd med en svällande, översvämmande baldakin i taket och ett slags miniscen, en catwalk på golvet. En scen för ”15 minutes of Fame”.
Den folkligt varma och dalaröda färgen kontrasteras av organiskt, asymmetriskt svällande figuriner som pyser ut ur alla håligheter. Tårtsprits. Folkloristisk idyll apterad och minerad med giftigt fogskum.
Under hela sitt konstnärskap har Peter Johansson med rötterna i Dalarna bearbetat och förhållit sig till sin bakgrund. Kurbits, dalahästar, knätofs, falukorv, falurött och mycket annat har kommit att stå som symbol för något sant svenskt. Ända sedan slutet av 1800-talet, industrialismen och skapandet av Skansen har just Dalarna fått tjänstgöra som ikonbild för något ursvenskt.
Men Peter Johansson har alltid haft ett kritiskt öga till alla dessa föreställningar. Med en aldrig sinande ström av energi har han byggt och iscensatt monumentala verk både med humor och skarpt handlag. Som en granskande folklivsforskare har han grävt och vänt ut och in på mindre behagliga egenskaper som kan finnas under trossbotten.
Det har alltid också funnits med ett generellt perspektiv på problemet som skulle skulle kunna översättas internationellt. Varje kultur har sina föreställningar om ”sanna, folkliga” urhem.
På senare år har också Peter Johansson vridit upp temperaturen i sina verk med ytterligare personliga erfarenheter av sexuella övergrepp från sin uppväxt. En närstående i familjen utsatte honom för just detta traumatiska – som förr förtegs men idag diskuteras flitigt. I den nära familjekretsen väller otäcka minnen ut på samma sätt som fogskummet tvingar sig fram ur minnets håligheter.
På ett kongenialt sätt har konstnären utnyttjat begränsningen i ett trängre rum, paradoxalt nog benämnt kyrksalen, och pumpat upp ett sprängande pulstryck som förstärker just det han vill uttrycka! Känslan av att nästan vilja sprängas inifrån av minnenas påträngande kraft. Något som inte går att hindra från att pumpas ut, något som förut hållits i schack av den stränga formens och disciplinens hårda box. Mörkret tränger sig ut. Dramaturgin stegras.
En originalutställning gjord specifikt för just detta museum. En iscensättning som berör starkt och har många bottnar och lager att reflektera kring.