Det fanns en tid när jag satt som fastnaglad framför tv:n när "Ivanhoe" sändes, formligen vältrade mig i klyschor om hjältemod och ridderlighet. Men det var då. Någonstans längs vägen upptäckte jag att mycket av det där bara handlar om drömmerier och enkla utvägar. Kanske blev jag mer cynisk.
Nu för tiden ser jag hur som helst inte rustningar och fladdrande standar som en garanti för bra film, utan snarast som ett potentiellt hinder för just det. Många är de filmmakare som tappat bort sig bland långa löshår och blänkande svärd. Regissören Peter Flinth gör det emellertid inte. Han lockar fram mitt engagemang för historien och eldar sedan på det med ett hyfsat rappt berättande utan krusiduller.
Filmen gör kick off i början av den andra boken i Jan Guillous romanserie. Ovetande räddar Arn sin svåraste fiende, den muslimske härföraren Saladin, undan rövare. I återblickar får vi sedan vara med om tempelriddarens omtumlande uppväxt i Västra Götaland.
Det har tuggats om hur mycket pengar filminspelningen kostat, och visst är stridsscenerna okej utan att vara något utöver det vanliga. Viktigare är att Joakim Nätterqvist lyckas bära upp sin ringbrynja och sin hjälteroll.
Hans bekymrade min blir träaktig emellanåt, men på hästryggen är han, såvitt jag kan bedöma, svårslagen. Salige Anders Gernandt hade nog inte haft mycket att invända mot det ekipaget.
Allt är inte lika lyckat. Gustaf Skarsgård som käck hämnare med sikte på den svenska kungatronen köper jag inte alls. Han känns helt fel i rollen. Och den där övertydliga berättarrösten i inledningen känns som en olycklig eftergift för filmens 11-årsgräns. Snudd på kalkonkackel där.
Att Jan Guillous dådspäckade berättelser lämpar sig bra för filmatiseringar var "Ondskan" ett bevis på, och nu är "Arn - tempelriddaren" ännu ett. Men någon Oscarsnominering har jag svårt att tro att det ska bli av det här. I jämförelse med internationella produktioner inom samma område spelar vi trots allt ännu i gärdsgårdsserien.
Det mest sympatiska med Guillous historia är att den drar en lans (sorry) för förståelse och respekt för det främmande. När de andra tempelriddarna mest vill leka Anticimex och utrota muslimer som ohyra, är Arn istället mån om att lära sig deras språk och plugga in Koranen.
ÄVENTYR