DET GICK SNABBT att anpassa sig, bli slängd i käften och börjasvära. Jag var inte så vass innan. Det är rent självförsvar. Det gälleratt hugga först. Vill man inte vara ett offer får man bli som allaandra. Rapp och rå.
Så berättar en av kvinnorna i Maria Hambergs och Roine Janssons "Några gjorde hålen".
Boken ger röst åt en av arbetsmarknadens mest anonyma grupper -- dekvinnliga industriarbetarna -- och har följaktligen gått spårlöst förbipå tidningarnas kultursidor. Där dominerar den feministiskamedelklassens trånga perspektiv.
Det är svårt att göra "Några gjorde hålen" rättvisa i en korttidningsrecension. Jag läser mycket, slukar böcker från vitt skildagenrer; lyrik, dokumentärer, romaner, fakta.
Maria Hambergs texter från stålverk, bilfabriker och verkstäderhör till det mest levande och angelägna jag läst på senare år. RoineJanssons akvareller och teckningar kompletterar de starka texterna.Låna boken på biblioteket, eller köp den.
Hamberg har jobbat som svetsare, plåtslagare, truckförare ochmontör. I dag är hon bilarbetare på Scania. Hon gick länge havande meddrömmen att berätta om "de kvinnor som likt mig själv gått omkring sominvandrare i mansvärlden".
Förlossningen möjliggjordes tack vare stöd från MetallsSödertäljeavdelning. När Metall och Statens kulturråd sagt ja tillprojektet reste Maria Hamberg runt och intervjuade kvinnliga metallare.
Berättelserna formar sig till en monumental fresk som omspännerallt: könsförtryck, sammanhållning, uppgivenhet, arbetsglädje,mobbning, gemensam kamp, skratt och tårar.
Maria Hamberg har kommit de berättande kvinnorna nära. Hon harfått deras förtroende. Det märks i texterna. De vibrerar av lust ochhetta.
LO:s återkommande välfärdsundersökningar berättar hur industrins180 000 arbetarkvinnor dignar under bördan av ett dubbelt förtryck.Dels det klassrelaterade, dels det genusrelaterade. "Några gjordehålen" konkretiserar och ger must och märg åt fackens knastertorrastatistiska diagram.
Som sagt: Läs boken.