Publiken har ändå hittat hit och återigen fyllt Backstage – LKPG Ha Ha! har lyckats att bli en institution.
Ola Aurell är relativt smal i sitt roliga-visor-fack, och han håller sig relativt strikt till det, vilket torde öka risken för tjatighet. Åtminstone om man varit så flitig på scener av olika slag som Ola varit de senaste åren. Men han visar sig ikväll ändå ha förnyat sig tillräckligt för att det ändå ska bli mycket skratt. Och det mesta av det gamla materialet är ändå fortfarande roligt. Inte minst visorna om två av våra grannländer och Winnerbäckimitationen.
Petter Bristav är framförallt ett namn i poddradiovärlden med sitt Till slut kommer någon att skratta. Som ståuppare har han inte riktigt nått ut ännu, men han visar med eftertryck att han är ett namn för framtiden. I podden framstår han ofta som en lätt bortkommen lantis i storstaden, och som ståuppare uppehåller han sig mycket vid sådana kontraster. Men han verkar vara enormt mycket mer självsäker (och rolig) på scen, och det skulle inte förvåna särskilt om han är uppe bland ståuppeliten inom ett par år.
Först ut var Kim Johansson. Hans rutin kretsar mycket kring egna tillkortakommanden. Ett inte helt ovanligt upplägg bland ståuppare, även om Kim får till ett par riktigt snygga punchlines som det tar någon sekund innan publiken är med på.
På det hela var det ännu en lyckad LKPG Ha Ha!-kväll. Och som vanligt höll Ben Kersley ställningen som dess ciceron med två egna, roliga segment.