BOK
Ann Patchett
I undrens tid
Övers: Dorothee Sporrong
Norstedts
Det är med bävan jag närmar mig denna bok, som jag läste på engelska förra året och som för mig blev Årets Bästa Bok. Jag var knockad av berättelsen, språket, allt. Men hur går det på svenska?
Ibland blir kontrasten så stor, och språket så platt och futtigt i översättningen. Men jag hade inte behövt oroa mig, översättaren Dorothee Sporrong har gjort ett väldigt bra jobb där hon lyckats med att behålla magin.
Jag fångas på nytt, kastas in i stämningen av chock, förlust och sorg när mr Fox kommer in till Marina Singhs arbetsrum med ett kortfattat brev som i förbigående berättar att hennes kollega och vän Anders är död. Han dog i feber i Brasiliens regnskogar, långt ifrån den sterila forskningsmiljön på läkemedelsföretaget Vogel i Minnesota.
Tillsammans får Marina och mr Fox åka hem till Karen Eckman och berätta att hon blivit änka, och hennes tre små pojkar faderlösa.
Alla Ann Patchetts böcker handlar på olika sätt om förluster. Och om kärlek. Jag vet ingen som skriver så starkt och innerligt om kärlek i alla dess former, vad vi människor betyder för varandra.
Det är vad jag älskar mest med hennes böcker, den trösterika känslan i att vi är viktiga. Och så älskar jag hur romanerna är så rika på nivåer, olika lager, så skickligt uppbyggda och sinnrika utan att göra avkall på psykologin och detaljerna. Allt känns trovärdigt, hur märkliga scenariorna än kan vara.
Minns ni Kurtz i Joseph Conrads ”Mörkrets hjärta”? Oförglömligt gestaltad av Marlon Brando i ”Apocalypse now”. Här, i ”I undrens tid”, har han fått en sentida efterföljare, en sorts mer intelligent syster/galen vetenskapare, som skapat sitt eget rike långt inne i floden Rio Negros floddelta. Här lever en stam där kvinnorna blir gravida långt upp i 70-årsåldern. Tänk vilken bedrift att vara den som knäcker koden till varför!
Annick Swenson driver sitt forskningsprojekt under allt mer bisarra omständigheter. Ingenting får stoppa henne, definitivt inte något så banalt som Anders Eckmans död. Hon vägrar lyssna på någon, inte ens sin arbetsgivare och finansiär mr Fox. Ändå måste Marina Singh försöka ta reda på vad som hänt. Hon äter malariatabletter och får mardrömmar men reser till Brasilien.
Sedan jag upptäckte Ann Patchett för ett par år sedan har hon skrivit sig in till en helt egen plats i mitt hjärta. Jag hoppas att många fler tar chansen att upptäcka denna fantastiska författare.