BOK
Anders Rydell
Plundrarna. Hur nazisterna stal Europas konstskatter
Ordfront
Under varje krig har det förekommit plundringar av konstskatter vilka som troféer förts till angriparens hemland. Ett sådant exempel är den berömda Lucas Cranachs målning Adam och Eva på Östergötlands museum, som svenskarna tog med när de stormade Prag 1648 och som på en märklig irrfärd till slut hamnade på museet under 1800-talet. Men mer medvetet och mer brutalt än nazisternas plundringar av Europas kulturskatter har dock aldrig tidigare ägt rum och med ett syfte att skapa en arisk konst.
Om detta har Anders Rydell skrivit boken "Plundrarna", där han redogör för framväxten av Adolf Hitlers konstpolitik och dess ödesdigra konsekvenser. Rydell har haft ett rikt källmaterial att ösa ur, eftersom judiska organisationer i USA lagt ned mycken tid på att kartlägga de konststölder från judiska familjer som nazisterna systematiskt genomförde.
Rydell framhåller i boken hur betydelsefull konsten var för nazistledarna. Adolf Hitler hade ett verkligt konstintresse men blev inte antagen som elev vid den tyska Konstakademin och hade därför ett revanschbegär. Hans Führermuseum i hemstaden Linz skulle överträffa alla andra museer och dit fördes de främsta konstverken i Europa, bl a det stora Gentaltaret utfört av Jan van Eyck och som Hitler ansåg vara grunden för all arisk konst. Men inte bara Hitler utan även Göring, Ribbentrop, Himmler och Goebbels skaffade stora konstsamlingar och använde olika skäl till att kunna konfiskera såväl judiska familjers samlingar som de ockuperade ländernas museers främsta verk. Vid krigsslutet splittrades nazistledarnas samlingar och hela konstmarknaden blev ett enda kaos. Mängder av konst försvann till Schweiz och fördes sedan vidare över Atlanten och en alltmer hektisk konsthandel förvandlade den plundrade konsten till anonyma verk av stora mästare med en försvunnen proviniens. Det är den stulna konsten som amerikanska organisationer har krävt skall restitueras, sålunda återföras till de rättmätiga ägarna, ett gigantiskt arbete som pågår och sannolikt kommer att pågå lång tid framöver. Men det blir givetvis allt svårare att finna de ursprungliga ägarna.
Rydells bok visar att konst är makt. Världens främsta konstverk ger inte bara status till ägaren utan också en kulturell storhet. Nu byggs det upp nya stora konstsamlingar i exempelvis de oljeproducerande arabländerna för att förändra världens inställning till dessa tidigare så obetydliga stater.
I Sverige gjordes 1997–98 en utredning om Sveriges roll vad gällde judarnas rövade tillgångar med förre landshövdingen Rolf Wirtén som ordförande. Jag utredde i vilken mån handel av stulen konst förekom i Sverige men kunde konstatera att fram till 1950 var den obetydlig. Men ändå kan det finnas stulen konst på våra museer. Ett exempel som Rydell beskriver är en måning av den tyska expressionisten Emil Nolde, som inköptes av Moderna Museet på 1960-talet och som senare föranledde långa diskussioner om restitution.
Rydells bok är spännande läsning och den understryker vilken ekonomisk och politisk sprängkraft som konst bär på.