Som en "klassisk" gedigen målare upplever jag Anders Gullberg. Hans motiv växer fram i en välstrukturerad bakgrund, som får liv av såväl spontana penseldrag som texturer som skärps med palettkniven. Samtidigt som objekten i sin skärpa känns enkla och tydliga som en sorts illustrationer. I många av hans bilder ligger de realistiska uttrycken utanför den livfulla bakgrunden, och känns lite svävande. Det blir tydligast i motiv som "Vaser och "Liten och stor".
I andra kan objekten kännas mera integrerade och förstärkas, om än lite artfrämmande i bakgrundsfärgen, som i motiven "Man med häst" och "Venus".
Något märkligt i det här sammanhanget är motivet "Vår", där mannen med hinken känns förankrad i den ockrabruna atmosfären, medan trädet svävar vid sidan om som en uppenbarelse. Detta är samtidigt en av utställningens mest sköna och välkomponerade bilder. Med en svärtad oro bland antydda industribyggnader, kanske det är en symbolistisk betraktelse av det "halmstrå" av vårglädje som vi alltjämt strävar efter. Något likande finns även i hans målning "Jordbrukare".
Att det känns lugnt och behagligt att betrakta Anders Gullbergs motivvärld, beror på att han dels ofta väljer de lugna ockranyanser som vi känner oss trygga med, dels att hans objekt vilar så tryggt i denna helhet.
Men sedan visar han också, med sina molnmotiv, på en fantastisk sagobetonad värld, där landskapet kan flöda in till stilisering. Som en fin förening mellan fantasi och verklighet.