Mamsell eller jungfru? Den unge sergeanten Alberts första sociala huvudbry rörande "passagererskan" Sara Videbeck, glasmästardotter från Lidköping, kommer att följas av flera, betydligt mer kniviga bryderier ombord på ångbåten Yngve Frey.
Fri kärlek före -68Under en varm julivecka på Mälaren går samtalet på högvarv, engagerat anfört av Sara. Livsviktiga saker dryftas, moderna som tidsbundna. Alberts kurtis övergår snart i uppriktig - och besvarad - förälskelse, och sakta men säkert vinner Saras visioner terräng: Äktenskapet är en tvångströja på kärleken, och på kvinnans frihet. "Aldrig vill jag hava den makten över en annan, och åt ingen tänker jag giva den över mig".
Carl Jonas Love Almqvists kortroman "Det går an" mottogs 1839 som en faslig horrör. Etablissemanget rasade. Männen såg sina lagliga rättigheter hotade; för kvinnorna var den särdeles idealistisk.
Almqvist sparkades från sin tjänst; en rektor med förföriska idéer om ett jämlikare samliv grundat på fria förhållanden och skilda hushåll med egen ekonomi gick sannerligen icke an!
Verbal utmaningDet glittrar snärtigt och roligt om Mala Kyndel och Joel Almroth, och scenrampen i Gästabudssalen är lika enkelt som ändamålsenligt utrustad för ett pregnant och intagande expressivt samspel kring kärlekens villkor och (utopiska) möjligheter. Stadigt med i svängarna hänger också regissören Göran Sarring, som iförd hög cylinderhatt även gör Berättaren, efter Eva Skölds dramatisering från 1979.
Diktionen är superb, och Almqvists språkliga finesser lika krispigt fräscha som svenska krusbär. En verbal utmaning för yngre årgångar måhända, men mossig? Nej. De flesta samlevnadsmodeller går numera an, ändå krånglar det.
Hur det funkade för Sara och Albert förtäljer inte Almqvist. För honom själv gick det ju inget vidare.