Konst
Karin Almlöf: Målningar
Skövde konstmuseum
Pågår till den 11/9
På dagens kameror ställs skärpan in av ett autofokus. Det ger ett mekaniskt och standardiserat sätt att se. Tänk om det är så att det hindrar insikt och djupseende. Att det låter uppmärksamheten stanna på standardupplevelsernas nivå och därför står i vägen för den sökande personliga blicken.
Kanske är det vår vana vid autofokusseende som gör att ett personligt synsätt gör så starka intryck på oss. Kanske är det därför vi gärna drar oss till och försjunker i måleriet.
På Skövde konstmuseum visas målningar av Karin Almlöf. Hon visar bilder som inget kameraöga kan se. Ändå skildrar hon synintryck och visuella händelser som är minst så påtagliga som fotots realism. Ofta mer.
Karin Almlöfs utställning är ett slags lägesrapport och projektredovisning. Hon har sin ateljé och bostad utanför Rimforsa med utsikt över sjön Striern i kargt vackra delar av Östergötland. Under en kort och intensiv period i år har hon gjort målningar av de vyer hon har i sin närmiljö. Hon är sann både mot ögats upplevelser och magkänslan inför naturens mystiska mångfald och outgrundliga skiftningar. Hennes målningar gestaltar alla väder och olika tider. Ibland hittar hon bara den ljusning hon söker om natten.
Det är oundvikligt att tänka på den slitna tanken om "inre landskap". Och frågan blir då; reflekterar landskapet målarens känslor eller får konstnären sina känslor av landskapet? Både och förstås; men man blir nog landskapsmålare mer av kärlek till konsten än till naturen. Den känslan får i alla fall jag inför Karin Almlöfs bilder.
När det gäller hennes måleri ligger det mystiska i resultatet och inte i tillkomstprocessen. Hon är en skicklig konstnär, mycket medveten om sina stilpreferenser och vet vad hon vill göra. Och utifrån det söker hon och sorterar i sina intryck och går vidare med dem som är konstnärligt bäriga. Hennes skildringar av landskapet får sin konstnärliga form där begrundan möter sinnesintryck.
Reflexer möter reflektioner och smälter samman. Tiden står stilla. Landskapet står och väger, pendlar mellan vackert och fult, inbjudande och skrämmande. Evigheten möter ögonblicket en kort sekund och den stunden gestaltar hon. Det känns naturligt att klä beskrivningen av hennes vardagsvyer med en högtidlig språkdräkt. För hon visar oss något ovanligt och ovant i det vanliga. Hennes målningar är vackra och meditativa. De blir med sin starka närvarokänsla andningshål i bruset. De dröjer sig länge kvar i tankarna och bland känslorna.