Plötsligt blev hon utsatt för nättrollens hat. Ni har säkert läst om det. Katarina Mazetti, som bland annat skrivit "Grabben i graven bredvid", skrev en rolig och småspetsig (men ganska oskyldig) krönika riktad mot Sverigedemokraterna. I familjetidningen Ica-kuriren. Den handlade om vad svenskhet egentligen är, när Sverige som andra länder har influenser från alla möjliga håll.
Poff var det 600 hatiska kommentarer på Ica-kurirens sajt och de var tvungna att stänga kommentarsfunktionen. Något som aldrig hänt förut.
Jag ringde upp Katarina Mazetti hemma i Lund. Vi träffades på Bokens dag i Linköping 2007, ni som var där kanske minns hur hon bjöd på sig själv och spontansjöng ett skillingtryck på scenen. Det goda humöret är, trots allt, kvar.
"Ingen hade väl trott att järnrörsmännen läser Ica-kuriren det första de gör på onsdagsmorgonen...", konstaterar hon torrt.
Men faktum kvarstår, någon kom hem och bankade på hennes dörr och fönster, hon fick massor av mejl till sin privata adress.
Hon vill inte göra sig till hjälte, säger att Åsa Linderborg på Aftonbladet har råkat mycket värre ut.
Aftonbladets kulturredaktör utsattes för regelrätta dödshot, våldtäktshot och andra sjuka, anonyma påhopp före jul sedan hennes redaktion granskat de högerextrema sajterna, typ Avpixlat.
Katarina Mazetti känner sig inte så direkt hotad. Men ändå. Batikkärring är det snällaste tillmälet. Och klimakteriekärring, som hon kommenterar med typisk mazettisk glimt "då blev jag nästan smickrad, det var ju ett tag sen...".
Hatarna på nätet missförstår och misstolkar. De sprider illasinnat skvaller som att hon raggat unga killar i Afrika. Självklart falskt. Men svårt att värja sig mot, nån startar en tråd på Flashback, andra hakar på, var kom det egentligen ifrån?
I början gick Katarina in på Avpixlat och bemötte hatinläggen – med namn. Det använder aldrig nättrollen, de trivs bäst i anonymiteten.
Men vad tror ni hände då, när hon själv besvarade skitsnacket om henne?
Poff, så var det borta, säger Katarina. Då skrev hon igen, typ hallå, varför tar ni bort det jag skriver, alla tycker inte som ni. Det togs också bort.
"Är inte det ironiskt", säger Katarina, "de hävdar att på Avpixlat får man äntligen säga sanningen, där är det högt i tak. Och så är det rena Nordkorea."
Ett sekteristiskt beteende av en liten grupp på kanske 1 000 personer, menar hon. De skapar känslan av "alla tycker som jag". Men då ska man komma ihåg, säger Katarina, att på varje hatmejl jag får, går det tio stödmejl.
När näthatarna nu ylar mot eventuella åtgärder, som de kallar inskränkningar i yttrandefriheten, vill hon slå fast att hot, förtal och förolämpning faktiskt aldrig varit tillåtet
Så två poänger tar jag med mig från Katarina Mazetti: Näthatarna är få. Och de begår brott.
Själv säger Katarina Mazetti att det "inte är kul". Varje gång hon intervjuas om det här får hon nya mejl. Säkert efter den här krönikan också. Men hon säger som Astrid Lindgren, man måste stå upp, annars är man en liten lort.
Så låt oss ge allt stöd till Katarina Mazetti och Åsa Linderborg. På Facebook, i nätkommentarer, i levande samtal. Stå upp.