"Allt" händer i Vadstena

Skämtet är inte helt gripet ur luften. Fem kubikmeter sand täcker mer än halva scenen inne i Västra vallen. Sanden symboliserar den ö i förskingringen där den landsförvisade Prospero härskar. Anna Sigurdsdotters fantasieggande scenografi ger en känsla av att tidlöshet. Skräp från olika epoker har spolats upp på stranden. Vi anar en civilisation i förfall.

"Stormen" är ensemblens sextonde uppsättning. Det är en av William Shakespeares mest omtalade och spelade pjäser. Den kan beskrivas som både dröm, saga och verklighet och har tolkats på otaliga sätt.

- För mig handlar pjäsen om en man som går in i en stor psykos. För att göra förloppet mer trovärdigt så låter jag Prosperos älskade dotter Miranda dö redan i början av pjäsen. I mina ögon tar "Stormen sitt avstamp" i Mirandas dödsögonblick, förklarar Munkesjö.

"Stormen" ställer många frågor om vad det innebär att vara människa.

Per Johan Persson, som spelar Prospero, har varit med i alla uppsättningar utom en:

- Shakespeares texter är överlag universella, de är och förblir fantastiska. "Stormen" berättar om de hämndtankar som uppstår i samband med förlusten av ett barn, men också om att det går att övervinna hämndlystnad. På så sätt är det en pjäs om barmhärtighet, säger Per Johan Persson.

Kontrabas och cello understryker det dramatiska förloppet. Komponisten Edgar Meyers musik dominerar, men musikanterna skapar också eget.

Stormen har premiär nu på lördag.

En vecka senare är det dags för Vadstena-Akademiens första premiär för sommaren. Den heter "Silverringen - en fantasi kring kreativa kungligheter" och äger rum på Vadstena Gamla Teater.

"Silverringen" är en operett komponerad av Ivar Hallström. Nils Spangenberg, vd och konstnärlig ledare, letade efter ett verk av den svenske 1800-talskomponisten. Dels för att Akademien redan 1990 satte upp hans opera "Hertig Magnus och sjöjungfrun". Men också för att Hallström i mitten på 1800-talet var bibliotekarie och häll ordning på notbladen i Bernadottebiblioteket.

- Kung Oscar I:s barn, prins Gustav och prinsessan Eugénie, var väldigt musikintresserade och tillbringade mycket tid i Bernadottebiblioteket. Vi leker lite med detta faktum och låter våra sångare gestalta kungligheterna när de repeterar sånger av Adolf Fredrik Lindblad och sig själva, säger Nils Spangenberg.

Sopranen Alexandra Büchel hoppas att musikglädjen når fram till publiken.

- Ivar Hallströms musik är väldigt välskriven, medan dialogen är ganska högtravande. Vi har fått rätt fria händer att göra lite som vi vill med den.

Roligt har de tre sångarna när de lånar sitt tonfall från svenska pilsnerfilmer.

- Det blir lite "Söderkåkar" över det hela, men inte för mycket buskis. Det tror vi inte Gustav och Eugénie hade gillat.