I hela västvärlden letar man nu efter en författare som kan föra Stieg Larsson tradition vidare som framgångsrik svensk thriller- och deckarförfattare. Norstedts förlag lanserar en kandidat då Alexander Söderberg debuterar med "Den andalusiske vännen". På omslaget finns citat som låter ana att detta är en världssuccé. Ironiskt nog är det på denna ansats som thrillern tappar något av sin kraft. Förväntningarna höjs till höga skyar som boken inte lyckas infria. Det är en bra berättelse med mycket action, berättarglädje och högt tempo. Men mer än så blir det inte.
En sjuksköterska kastas in i intriger mellan rivaliserade brottssyndikat och korrumperade poliser, tills hon själv är en del av dem. Tempot är som sagt högt. Alexander Söderberg utsätter sina rollpersoner för en ständig stresstest, medan det omgivande samhället bleknar och förblir passivt. Intrigerna blir till slut så många och gestalterna så komplexa med komplicerade relationer, att själva döden blir en slags "deus ex machina" som räddar författaren från att göra sin berättelse obegripligt hoptrasslad.
Bra skrivet men inte särskilt originellt.