BOK
Alberto Manguel
Dagar med Borges
Övers: Margareta Eklöf
Ellerströms essäserie Etyder
Jorge Luis Borges (1899–1986), den argentinske författaren som aldrig fick Nobelpriset, blev blind när han var 58 år. Då hade han just blivit chef för Nationalbiblioteket i Buenos Aires.
Hans fantastiska berättelser har kallats science fiction på filosofiskt spekulativ grund. (Ett par titlar: ”Biblioteket i Babel”, ”Gåvornas natt”, ”Fiktioner”.) Ett oändligt bibliotek såg han som den allegoriska bilden av universum.
Att han fick leva sina sista tre decennier i totalt mörker betraktade Borges som ett utslag av ”Guds storslagna ironi”, men han förmådde förvandla sin blindhet till en livsform.
Alberto Manguel, mest känd för sin lärda och underhållande bok ”En historia om läsning” (1999), blev som gymnasist en av Borges högläsare. Han fascinerades av dennes lärda, roliga eller elaka kommentarer men förde inte regelrätta anteckningar.
Glimtar från den bokvärld som Borges delade med sig av till den tonårige Alberto under två år, gavs här och där i ”En historia om läsning”, men nu finns också ”Dagar med Borges” där Manguel sammanfattar minnen från dessa läskvällar.
Till en början förvånades han över att Borges privata bibliotek var relativt litet. Sparsmakat men ytterst noggrant utvalt. Och naturligtvis något av en självbiografi, också på så vis att det återspeglade den betydelse Borges tillskrev slump och anarkistiska regler.
Borges var en av världens stora läsare men Manguel berättar att han aldrig pliktläste eller kände sig tvungen att läsa en bok till sista sidan. Läsning var för honom ”ett sätt att vara alla de människor han vet att han aldrig kommer att bli: handlingens män, stora älskare, stora krigare”, skriver Manguel.
Manguels essä om personen Jorge Luis Borges och hans läsning utgör bara 50 sidor. Tämligen lättviktigt men motiverat som påminnelse om att Borges räknas som en av de stora 1900-talsförfattarna.