Bokrecension
Thales förlag
USA:s president Obama skrädde inte orden när han vid klimatmötets öppnande i Paris talade om behovet av en värld som är värdig våra barn och samtidigt innebär mindre lidande.
I boken "Klimatetik" redogör statsvetaren Göran Duus-Otterström och lyckoforskaren Bengt Brülde, även känd som radiofilosof i P3, för vilken moralisk kompassriktning som krävs för en sådan värld. Vi kan knappast åberopa det egna intresset. Rättvisan är vår kritiker, inte vår spegel.
Det finns olika teorier angående rättvisa mellan generationer. Enligt utilitarismen har vi en plikt att maximera lyckan på ett opartiskt sätt. Vi bör skära ned på utsläppen kraftigt och minska vår konsumtion radikalt för att bespara kommande generationer lidande. Enligt rättighetsteorin bör vi å andra sidan agera för att ekonomiska och sociala rättigheter nu och i framtiden inte kränks.
Jag finner utilitarismen mest rimlig. Författarna själva lutar åt uppfattningen att kommande generationer ska ersätta oss i viss mån för våra uppoffringar. Detta eftersom de är rikare och gynnade av våra satsningar. Vi vet emellertid inte till fullo hur kommande generationer kommer att påverkas av klimatförändringen.
Duus-Otterström och Brülde menar likväl att rättvisan kräver att vi använder det välstånd som vi har fått genom koldioxidutsläpp till att finansiera klimatproblemet. Den rättviseintuition de talar om kan väl rättfärdiga klimatfonden med årligen 850 miljarder kronor som rika länder i princip ska bidra till – pengar som går till fattiga länder.
"Klimatetik" är en tillgänglig och högst aktuell bok som kan bidra till reflektionen kring hur vi bör agera utifrån ett avtal i Paris. Många fattiga länder talar om klimaträttvisa medan den framtida generationen inte kan göra sin röst hörd. Boken med dess betoning på rättvisa är angelägen.