"De försök till dramatik som görs, bland annat i form av en "skojig" talkshow och en scen med en tysk demonregissör, faller tyvärr platt och känns ganska långdraget. Men under den en timme och tio minuter långa föreställningen så står man ut med vissa pulssänkare."
Helikoptersurret fyller teatersalongen. Ridån går upp och där, några meter upp i luften, kämpar två kvinnor för att hålla sig kvar på den flygande helikopterns medar. Om vartannat tappar de båda greppet och publiken håller andan för att de inte ska falla ner mot golvet, det finns inga säkerhetslinor som håller dem kvar. De båda kvinnornas kroppskontroll och styrka är otroligt imponerande. Men till slut tappar en av dem taget och faller ner. På en madrass. Det hela visar sig vara en filminspelning och kvinnan som föll börjar berätta om sitt slitiga liv som stuntkvinna.
"På premiären var publiken till största delen äldre, en ganska klassisk teaterpublik, men jag tänker flera gånger att min sjuåriga dotter hade älskat det här på samma sätt som hon gjorde när Brazil Jack var i stan."
Och det är just det som "The Replaceables" ska handla om. Stuntkvinnor och stuntmän som spelar in en högoktantig actionfilm och vi i publiken får hänga med när de olika, lösryckta scenerna spelas in. De slåss mot zombies, de viras ner på museum för att stjäla diamanter och skjuts ut ur kanoner. Alltså klassisk actionfilm – fast på en teaterscen. På premiären var publiken till största delen äldre, en ganska klassisk teaterpublik, men jag tänker flera gånger att min sjuåriga dotter hade älskat det här på samma sätt som hon gjorde när Brazil Jack var i stan.
Som ni kanske gissat så ligger föreställningens tonvikt inte på storyn, nej den är i det närmaste ogreppbar dessvärre. "The Replaceables" handlar om stunts utförda av den internationella akrobatikgruppen Race Horse Company och vid sina bästa tillfällen förundras man över hur stark, modig och flexibel en människa faktiskt kan vara. Som när akrobaterna Sam Softich och Samantha Sendel tandemhoppar på en trampolin fyra meter upp i luften eller när stuntensemblen imponerar med att gång efter annan falla och dunsa ner för varje trappsteg på en hög trappa. Visst, ibland blir det lite Kiviks marknad, tänk Starke Adolf, men det hör kanske nycirkusen till.
Den som ska se "The Replaceables" ska göra det för akrobatiken och det fysiska. De försök till dramatik som görs, bland annat i form av en "skojig" talkshow och en scen med en tysk demonregissör, faller tyvärr platt och känns ganska långdragna. Men under den en timme och tio minuter långa föreställningen så står man ut med vissa pulssänkare. Och när akrobaterna till slut faller ner för trappan en sista gång och ridån går ner, ställer sig publiken upp i applåder – inte för en berättelse, utan för deras trots mot naturlagarna.