Willem Andersson är en ännu en helt ung målare, som i sin konst är undanglidande varje form av etikettering, trots en figurativ motivkrets med till synes vardaglig handling och miljö Men ögat hinner inte ens registrera bilden innan den förvandlas till en absurditet.
Utställningens portalmålning, "Problemlösning", är ett signifikativt exempel på sådan konst som jag närmast förknippar med den excentriske och mytomspunne 30-talskonstnären Balthus, verksam i Paris. Har Willem Andersson rönt några influenser av honom under sin studietid där?
Målningen utgör en scen med en kvinna och en man samt i förgrunden en brinnande karmstol. Kvinnan ligger på golvet och tecknar på pappersark olika tänkbara sätt att bekämpa elden, det ena mer spektakulärt än det andra. Mannen fäster upp teckningarna på väggen. Och stolen brinner, alltmedan båda är upptagna med sina problemlösningar.
Willem Andersson är född i Finland men kom till Stockholm som tioåring. Han har utbildat i Paris och Berlin, läst konstvetenskap och gått i Idun Lovéns konstskola.
Trots variationen i motiv finns en stark konsekvens i detta personligt präglade måleri, stilmässigt återhållet med klar påverkan från europeisk tradition mellan renässansen och klassicismen.
Någon epigon är han emellertid inte och eklekticismen, där den finns, sammanförs till ny enhet i konstnärens vision och version. Någon modell använder han inte, bortsett från sig själv upp till huvudhöjd för att sedan kröna figuren med annans huvud. Vilket självklart bidrar till distansen mellan betraktaren och bilden.
I all sin absurditet rymmer detta måleri både poesi och ett slags kurragömmalek, som tjusar och kittlar betraktaren.