Jag var med i den allra första gruppen studenter som stegade in på Campus Norrköping och KSM, Kultur, samhälle, mediegestaltning. När vi redan andra terminen jobbade med 3D-världar där vi kunde välja en avatar och skapa ett socialt sammanhang genom att kommunicera med andra som befann sig där kändes det som framtiden.
Vi pratade om virtual reality som en framtidsgrej att längta efter. Nu är framtiden här. Sonen spelar fantastiska 3D-spel online med folk från Norge, Göteborg och Iran i sitt lag. Och VR-headset till en smartphone kommer snart att bli var mans egendom. Sony, Samsung, Oculus och HTC har gått samman för att skapa ett ”plastcyklop” som förflyttar oss till en virtuell värld på ett kick.
VR Gear har sina nackdelar. Det är lätt att bli åksjuk, eller ramla och skada sig, så det kan bli åldersgräns på 13 år. Något ingen lär hålla. Och jag tror att den största faran är att vi lär bli beroende av känslan.
För att producera bra VR-ställen till folk att befinna sig på måste tänket vara mer teater och spel än film, vilket gör det spännande att se vad som utvecklas och vilka miljöer som fungerar bäst.
Personligen ser jag gärna konserter utan att behöva trängas och köa, eller varför inte resa i tiden? En ny sorts museum där vi kan gå runt i en miljö från förr. Skräckfilm i en ny dimension lockar inte just mig, men blir säkert en hit.
Virtual reality gör att du kan resa i fåtöljen på ett helt annat sätt än genom läsning. Du kan också skapa ett inre lugn genom att dyka utan att hoppa i vattnet, eller ta en adrenalinkick genom det gamla berg- och dalbana-knepet. (Kommer ni i håg förr när vi ramlade på golvet i Lisebergs ”Cinema 2000” för typ 30 år sedan?).
Bland det häftigaste jag har gjort i en nöjespark är just att befinna mig i virtuella verkligheter, där jag känner mig som en del av 3D-världen, vare sig det handlar om Harry Potter, Minioner, Spindelmannen, Simpsons eller Star Wars.
Nu vill jag se en fantastisk 3D-ride i Kolmårdens Djurpark, inklusive en virtual reality-promenad istället för linbana. För det krävs inte ens bygglov och visuella effekter finns tillgängliga i närheten. Gissar att Wild Fire i trä blir en fantastiskt rolig parentes i parken – på väg mot bättre tider för både människor och djur. De kanske kan använda den till att filma en sekvens till VR.
Problemen och riskerna med virtual reality börjar när vi går utanför underhållningens ramar. Den som skapar och producerar tekniken tolkar också ”verkligheten” vi ser och upplever där. Kanske får vi se recensioner och kritiskt granskade VR-världar på kultursidorna framöver? Om inte annat lär vi se allt fler 360 -gradersfilmer de närmaste åren.