Det är lätt att förstå varför Muharrem Demirok reste till USA för att kampanja för Kamala Harris. Han om någon vet hur det är sälja in sig själv som det minst vansinniga alternativet.
När han under hösten 2022 presenterades som en av tre kandidater till partiledarposten för Centerpartiet var de flesta överens om att han mest var med som utfyllnad intill de två egentliga kandidaterna, Daniel Bäckström och Elisabeth Thand Ringqvist. Men en tvekan om att viga homosexuella och anklagelser om smutskastningskampanjer senare stod plötsligt Demirok ensam kvar. Det minst otänkbara valet.
Det är inte unikt för politiken. Vi odlar våra liv i en snårskog av dåraktiga beslut i brist på bättre alternativ och hoppas på det bästa.
Har vi tur hittar vi en partner som vi står ut med och som i sin tur står ut med oss.
Kanske lyckas vi få ett jobb som vi kan åka till för att ge partnern lite andrum ifrån oss och tjäna pengar att leva för. Om alla stjärnor står rätt får det oss inte att vilja gröpa hjärnan ur våra öron med en liten sked.
Vi köper byxor som nästan helt säkert har tillverkats under oetiska förhållanden och dövar skammen genom att runda av uppåt till välgörande ändamål i kassan. Vi gör vad vi kan med korten vi har på hand.
Men hur vi än beräknar och pusslar för att göra minsta möjliga skada på oss själva så skaver byxorna. Vi kastar längtansfulla blickar på husbilsfluencers som säljer allt och lever sina liv på vägen, utan en tanke på utsläppsrätter, fast inkomst och sunda relationer. Vi vill riva av oss det som skaver, gå spritt språngande nakna till chefen för att säga upp oss och hals över huvud förälska oss i alla vi möter på vägen dit. Vi vill låta oss ledas av någon som inte bara är det minst vansinniga alternativet.
Så det hjälpte inte att Harris fick draghjälp av Centerpartiledaren på upploppet. Men kanske var resan inte förgäves.
I våras visade Indikators väljarbarometar att 4 av 10 svenskar över 18 år fortfarande inte vet vem Muharrem Demirok är. Om man tar med i beräkningen hur vansinnigt känd han är i Linköping får man utgå ifrån att snittet i övriga riket i själva verket är ännu lägre.
Demirok själv säger att han under sitt besök uppfattade Kamala Harris som en centerpartist. Om hon följer sin kampanjknegare över Atlanten och tar över hans plats så kommer igenkänningssiffrorna förbättras rejält för C. Då kan Demirok återgå till att bli en stor fisk i Linköping igen.
Det kanske inte är det som någon av dem helst av allt skulle vilja. Men det är deras minst dåliga alternativ.