Åttaåringarna myllrar uppför läktarna. Kanske är det första gången de är på teater. De är uppspelta, förväntansfulla.
Skådespelarna är oväntat coola. Det här är visserligen bara ett förberedande genrep, men nyss var en kostym försvunnen. I sista sekunden anländer den guldfärgade dräkten som varit på drift i Norrköping. Spelet kan börja.
En timme senare är vi yra av intryck. Jag kan inte tala för barnen, men jag är imponerad – igen. Två roterande hus på scenen, nyskriven musik, ljudeffekter, kostymbyten och en galen superskurk – spelad av självaste teaterchefen Nils Poletti – som dyker upp som hologram. Och skådespelare som ger allt och hela tiden är i kontakt med publiken.
Så här går det till på Ung scen/öst, Östgötateaterns barn- och ungdomsscen som fyller 20 år i år. Att besöka deras teaterhus på Elsa Brändströms gata i Linköping är lika roligt varje gång.
Den bestående känslan är att här snålas det inte. Här säger ingen "Äsch, det är bara för barn". Här nöjer sig ingen med några halvbra budgetlösningar: behöver man roterande scenografi så kallar man in proffs från Storbritannien som bygger om scenen. Ambitionsnivån är alltid på topp.
En sådan teater kan man väl bara älska?
Nja, ett par personer i min närhet som nyligen varit i målgruppsålder minns med fasa en del teaterföreställningar de upplevt i skolan. Särskilt när publiken ska involveras i handlingen. Att plötsligt tvingas interagera med vilt främmande skådespelare kan vara kul för utåtriktade ungar och total tortyr för mer försiktiga barn.
Ung scen/öst har också haft ett rykte om sig att alltid stå på barrikaderna i tidens heta frågor. För några år sedan vållade pjäsen "Marken brinner" en del heta känslor. Nu verkar Ung scen/öst ha lämnat de konfrontativa ambitionerna bakom sig – men även alla förlegade könsroller. Att kvinnor spelar män är lika vardagligt för Ung scen/öst som att män spelade alla kvinnoroller på Shakespeares tid.
Nyfiken? Pjäsen "Kötta", som jag skriver om i inledningen, kan du se när den spelas för vuxna lördag 23 oktober.
I skrivande stund har jag ännu inte sett höstens andra pjäs på Ung scen/öst. Den ska turnera i länets högstadieskolor, regisseras av konstnärliga ledaren Paula McManus själv och heter "Fake news". Ett viktigt ämne, för en viktig målgrupp. Jag gissar att de ifrågasätter och underhåller – som vanligt.