Jag ser fram emot slutet på det hysteriska skambeläggandet, de teatraliska restriktionerna, de förlorade proportionerna, och de nonchalanta inskränkningarna av våra medborgerliga rättigheter. Sällan har jag dragit så många lärdomar under ett år.
Jag har lärt mig att när illusionen av säkerhet står på spel kastar majoriteten friheten på sophögen. Därför har miljoner collegestudenter i USA kunnat behandlas som boskap utan att någon protesterat. Min mans systerson låstes in på ett “karantänshotell” efter att hans rumskompis testade positivt för Covid-19. Under två veckor skulle han sitta där på rummet. Att gå ut i korridoren var förbjudet, att öppna fönstret likaså. Efter en vecka steg paniken och han bad sin tvillingbror att hämta honom, och så åkte de hem.
Jag har lärt mig att människan i grunden är ett flockdjur, villig att underkasta sig de mest absurda ritualer så länge andra gör samma sak. En förvånande hög andel tycks njuta av att kontrollera och att kontrolleras, som om det eviga fumlandet med munskydden har något annat syfte än att tillfredsställa makthavarnas växande egon.
Jag har lärt mig att inte lita på den amerikanska smittskyddsmyndigheten. Studien som sade sig visa munskyddens mirakulösa egenskaper (bättre än ett vaccin!) blev spiken i kistan. För att nå önskat resultat mätte de helt enkelt kurvan mellan två godtyckliga datum och hänvisade minskningen till munskyddstvånget. Om de fortsatt mäta hade studien visat en stegring brantare än Mount Everest men gud nåde om vi skulle dra några slutsatser av det.
Jag har lärt mig att de som talar varmast om social rättvisa är mest benägna att vilja stänga ned samhället “until it’s safe.” Så länge de kan“rädda liv” bakom dataskärmen i hemmakontoret och äta hämtmat tillagad och hemkörd av nyanlända invandrare är tydligen allt i sin ordning. Att Zoomklassen sedan har mage att skylla ökningen av nya fall på “folk som inte sköter sig” och nu också förespråka vaccinpass - vilket kommer slå mot samma utsatta grupp som servat oss som haft förmånen att kura i hemmet - får mig att gå i taket.
Jag har lärt mig att i det här landet trumfar vuxnas paranoia barns välmående. I grannkommunen betyder det att fotbollsmålen som skolan invigde innan pandemin fraktats bort. Barnen får överhuvudtaget inte leka med bollar på rasten. Inte ens när de vuxna vaccinerats är mardrömmen över för de yngsta - enligt nya direktiv ska barn så unga som 2 år fortsätta ha munskydd och hålla avstånd. Så går det när en neurotisk föräldrageneration super larmrapporter från CNN.
Den obehagligaste lärdomen är ändå att de sociala plattformarna inte drar sig för att censurera åsikter som mina. Medan vissa konton obehindrat pumpar ut observationer som skulle få Bagdad Bob att applådera förser Twitter en tweet av svenske Harvardepidemiologen Martin Kulldorff med en varning. Varför? Kulldorff skrev att barn och de som haft Covid-19 inte måste vaccineras. Det borde vara okontroversiellt men eftersom rättänkande är religion - absolut alla måste ta sprutan! - behandlas kritikerna som om de vore Galileo och sa att jorden kretsade kring solen.
Slutligen har jag lärt mig att vissa besitter kunskap större än jag föreställt mig. Att vi nu har flera vaccin att välja på är ett mirakel. Och för det är jag evigt tacksam.
Ulrika G. Gerth växte upp i Åby men bor sedan många år i nordöstra USA. Hon nås via ulrikag@gmail.com.