Nej, jag vet: Jed Bartlett har aldrig varit president på riktigt. Han var bara den fria världens ledare i tv-serien "Vita huset" (i original "The west wing") som sändes 1999–2007. Men det var en tv-serie som gav så verklighetstroget intryck att jag sedan dess tror mig veta exakt hur det går till inne i Vita huset. Eller hur det gick till.
Vi började se om serien i somras, när Trump härskade oinskränkt och det var långt kvar till valet. Det var hjärtskärande att återse Martin Sheen i rollen som president Bartlett: en klok och bildad man, Nobelpristagare i ekonomi, en ledare med förmågan att sporra sin stab till stordåd och en talarförmåga som kan få vem som helst att ställa sig i givakt och utropa "God bless America!"
Så helt väsenskild från Trump, som samtidigt twittrade lögner om allt och alla. Tv-serien som var realistisk i början av 2000-talet kändes nu lika utopisk som "Star trek". I slutet av varje avsnitt var jag tårögd: för att serien är så fin, för att verkligheten var så ful och för att återseendet helt enkelt väckte en massa minnen.
Det var min son som var nyfiken och hittade "Vita huset" på en amerikansk strömningstjänst. När den försvann därifrån vid årsskiftet köpte vi en dvd-box med hela klabbet. Nu varvar vi gamla serieavsnitt med nyheter från Washington som skulle varit helt otänkbara för några år sedan, även i den mest fantasifulla dystopi: en mobb som stormar Kapitolium, en presidentinstallation där alla bär munskydd.
Det är då verkligheten överträffar dikten. Tycker jag. Medan andra tror mer på dikt än verklighet.
Fortfarande tror miljoner amerikaner att Trump vann valet och att Joe Biden fuskat sig till makten. Och här hemma tror många att vaccinet är farligare än pandemin. Minst var fjärde anställd i äldreomsorgen tackar nej till vaccin, i 13 kommuner som DN granskat.
Tänk om vi måste ha kvar restriktionerna nästa vinter, för att vården inte ska överbelastas av sjuka vaccinskeptiker? Det vore mörka utsikter för kulturen och alla andra, som redan tagit stort ansvar.
I väntan på bättre tider stannar jag hemma, struntar i alla tips om nya tv-serier jag borde se och fortsätter njuta av gamla, fina "Vita huset".
Som väl är resonerar inte vår tv-spanare Ann-Charlotte Irhede likadant. Hon ser alltid nya grejer, och från och med i dag skriver hon tv-spaning i Corren var fjärde lördag.