Wimble Stadium i London är en helig plats för vissa.
Men vi besökte inte bara kyrkor, utan även andra helgedomar. I London tog vi oss till Wembley, nationalarenan i fotboll. Framför arenan möttes vi av en staty av Bobby Moore: legendarisk mittback och lagkapten i det landslag som tog VM-guld 1966. På plaketten beskrivs han som något mer än en fotbollsspelare. Han kallas ”immaculate footballer”, ”immemorial hero”, ”Lord of the Game” och ”capta in extra ordinary”.
Blandningen av engelska och latin, tillsammans med ord som lånats direkt från religionens värld, ger Moore air av helighet –nästan gudomlighet. Och det slutar inte där. Väl inne på Wembley möts man av en skylt där det står: ”Lace you boots. This is hallowed ground” –detta är helig mark. Kyrkornas reliker matchas av ribban som Geoff Hurst sköt in det avgörande målet via i VM-finalen 1966, som hänger upphängd i utställningshallen.
Englands lagkapten Bobby Moore bärs av lagkamraterna när de funnit VM-finalen mo Västtyskland på Wembley Stadium i London 1966.
Geoff Hurst gör det tredje målet i VM-finalen mellan England och Västtyskland i London 1966.
Den tyske sociologen Max Weber menade att vi lever i en avförtrollad värld, utan magi. Men stämmer det verkligen? Är det inte snarare så att förtrollningen har flyttat från kyrkor och helgon till sådant som fotbollsarenor och legendariska spelare? Vi vill inte leva i en värld utan magi, så när vi slutat gå till tempel och kyrkor söker vi desto intensivare efter förtrollningen på andra platser.
Den tyske socilogen Max Webers tes var att världen är inne i en fas av avförtrollning där ingenting längre är heligt.
På en plats som Wembley blir det också tydligt att detta också är en marknadsföringsstrategi. För vad kan ge ett varumärke eller en produkt större tyngd än känslan av helighet? Då spelar det ju nästan ingen roll om den match som spelas där är bra eller om lagen är kända eller skickliga – bara att vara på arenan är ett värde i sig. Därför används magi och teologiska referenser av många företag och reklamare i dag, allra tydligast kanske hos Apple under Steve Jobs.
Steve Jobs, Apples grundare.
Webers tes om avförtrollning fick sig ytterligare en knäck när vi besökte Warner Brothers studio, där scenerna från Harry Potter-filmerna återskapats i form av en utställning. Här fanns stora salen, Gryffindors uppehållsrum, Gringotts bank, Privet Drive 4 och min personliga favorit: Diagongränden.
Emma Watson, Rupert Grint and Daniel Radcliffe spelade i de populära filmerna om Harry Potter.
Böckerna om Potter har fascinerat läsare i 25 år nu, och berättar om en magisk värld som ligger sida vid sida med vår. När man vandrar runt i scenerna på studion är känslan av magi påtaglig, och det av två skäl: För det första för att Harry Potters värld ju är magisk och för det andra för att man befinner sig på insidan av Hollywoods drömfabrik – något av det mest magiska vi har. Plötsligt står man och tittar in genom skyltfönstret på Ollivanders trollstavsbutik, och det är bokstavligt talat ”precis som på film”.
Joel Halldorf är skribent och kyrkohistoriker från Linköping.
Precis som i katedralerna är något av det mest fascinerande alla detaljerna. Det har inte sparats någon möda: Här finns handskrivna böcker, specialutformat kakel, miniatyrer knappt synliga för ögat, och så vidare. Det är fler detaljer än vad ögat kan uppfatta, och vissa saker syns knappt i filmerna – eller så flimrar de förbi en mycket kort stund. Det påminner om de där fantastiska skulpturer som sitter bakom pelare och högt upp i katedralernas tak, knappt synliga för någon människa.
Det är inte bara vår längtan efter magi som är konstant, utan också vår beredskap att lägga ner mycket möda för att låta förtrollningen ta gestalt i byggnader och platser.
Joel Halldorf är skribent och kyrkohistoriker