Sedan Loreen vann Melodifestivalen 2012 med Euphoria har hon hyllats som en evig Mellodrottning.
Sällan har väl en final av Melodifestivalen känts så klar på förhand. I alla fall för oss journalister som befinner oss i Mellobubblan. Oddsen proklamerar "Promenadseger" och spelar du på Loreen är det nästan så att du blir betalningsskyldig om hon vinner.
I pressrummet pratas det inte om annat än "Tattoo". När vi får chansen att träffa artisterna ringlar sig kön oändligt lång till en stjärna, du kan ju gissa vem.
På fredagens genrep får vi sitta nere på parketten. Presskåren sitter samlade, och jag hamnade mitt bland de tillresta internationella reportrarna. De representerar allt från radiokanaler till fansidor. Från Tyskland och England till Spanien och några till vars nationalitet jag inte listat ut än.
Men en sak har de gemensamt: De avgudar Loreen. En av dem ställde sig till och med framför den samlade presskåren hållandes en skylt där det stod något i stil med att vi är dumma i huvudet om vi inte skickar Loreen till Liverpool.
När den 1,8 ton tunga skärmen sänks ner och sanden sprids ut ökar pulsen. När skuggan av bidrag nummer tio syns gå upp på scenen hörs halvkvävda tjut. När första tonerna av "Tattoo" letar sig ut i Friends arena exploderar mina stolsgrannar.
De hoppar, skriker, dansar och sjunger med för full hals. De applåderar både innan och efter alla andra. Loreen är deras gud, eller som jag hörde en person säga "Hon är utomjordisk".
I skenet av dessa upplevelser är det lätt att känna att segraren redan är korad. Ibland undrar jag dock vad det är som gör att hon har en sådan särställning. Visst är det artisteri på allra högsta nivå, ingen tvekan om det. Och hennes röst skojar man inte bort.
Men det är inte "Euphoria", låten som nog alla skriksjungit på ett dansgolv. När den kom var den banbrytande. "Tattoo" känns som en uppföljare. Det är ingen helt ny känsla, och det är betydligt svårare att skråla med i "You're stuck on me like a tattoo oo oo" än "Euphoooooriaaaa". Och jag stör mig lite på att numret är så mörkt, man ser knappt hennes ansiktsuttryck för alla rök.
Älskar hela Sverige Loreen, eller är det hennes popularitet utomlands som gör henne så favorittippad?
Jag funderar på om hela Sverige villkorslöst älskar Loreen på samma sätt? Eller är det bara så att Eurovisionfantasterna, oddsmakarna och tidningsrubrikerna skriker högst?
Det får vi helt enkelt se i kväll. Jag tvivlar inte på att de internationella jurygrupperna kommer ge ett antal tolvor till "Tattoo". Men hoppet är nog inte ute för Markus och Martinus, Smash into pieces och Maria Sur. Inget är säkert förrän sista poängen delats ut.