Jag reste bort från familjen några dagar, och min man berättade för mig att vår fyraåriga son då ville lyssna på när jag läste Dagens dikt i P1 från i våras. Sonen ville höra när jag läste eftersom han saknade mig såklart, men kanske berodde det lika mycket på döden. Min son är fascinerad av döden och dikten handlar om hans döda mormor.
För mig var det en ära att få läsa in Dagens dikt. Som att det var då jag blev poet, på riktigt. Det finns få självklara rum för poesi, och de som finns blir extra betydelsefulla.
För en dryg vecka sedan delades årets Augustpris ut. I den skönlitterära klassen var det fyra romaner nominerade och två diktsamlingar. Det var en roman som vann, som vanligt, och bara en bok kan vinna. Men det som är anmärkningsvärt är att i SVT:s litteraturprogram Babel har bjudit in alla fyra nominerade romanförfattarna fått sitta i studion, medan ingen av poeterna. Som om poeterna är nominerade utom tävlan.
Däremot är det i varje avsnitt av Babel en artist som får berätta om sitt textförfattande och spela en låt. Som tonåring klottrade jag låtcitat överallt, jag vet också att poplyrik kan vara poesi, även om jag mer tillhörde team Cohen än team Dylan. Men faktum är att musiken redan har många arenor, och det är ingen poesi på Avicii arena eller P3. Tänk om litteraturintresserade småbarnsmammor som jag själv samt alla andra som inte har tid eller möjlighet att gå på poesiläsningar i oberoende bokhandlar eller
caféer kunde få se poeter och poesi i ett litteraturprogram på tv, vore det så konstigt?
Den färska rapporten "Skilda världar - Kvalitetslitteraturens villkor i Sverige" är skriven av Jerry Määttä, Ann Steiner och Karl Berglund. Rapporten slår fast att små förlag svarar för 51 procent av utgivningen av kvalitetslitteratur i Sverige. De stora förlagshusen med de stora musklerna står för 40 procent. De mellanstora förlagen står för 9 procent. Medan småförlagen står för den största delen av utgivningen av kvalitetslitteratur visar rapporten att dessa förlags utgivning är underrepresenterad i public service. I rapporten konstateras exempelvis att Babel tenderar att lyfta fram välkända författare som ges ut på de största förlagen.
Årets Augustnominerade poeter är utgivna av stora förlag, så det är inte enbart en fråga om förlag utan även om form. Det tåls att tänka på vilka normer och värderingar det signalerar. Som en förläggare påtalar i rapporten: ”Att skriva och att läsa är sociala verksamheter och mediernas speglingar är en viktig del av det offentliga sociala livet”. Jag skulle säga att Babel signalerar att poesi inte är något att bry sig om, låt oss lyssna på popmusik istället. Kanske bottnar den attityden i en ängslighet, att poesi skulle skrämma bort, eller att poeterna inte anses tillräckligt välkända.
Björn Werner, en av elektorerna för Augustpriset och tillika tidigare kulturchef på Göteborgs-Posten, har med stolthet förkunnat i Svenska Dagbladet att han somnade när han läste den nominerade poesin. Alltså, jag vet inte om jag blir mest deppig eller arg. Jag tycker inte att det är för mycket begärt att de som ska välja ut vinnaren av det största priset för svensk litteratur också är intresserade av litteratur. Intresserade av vad litteraturen kan göra som inte bara är underhållning.
Mitt barn är förvisso barn till en poet (utgiven på litet förlag), men han är nyfiken på sådant han inte förstår. Det är en inställning som jag önskar vuxna kunde försöka behålla.
Min son frågar mig hur man gör för att komma in i en gravsten? Om man placeras inuti gravstenen före eller efter att man dött? Jag tänker på ordspråket som man bäddar får man ligga, och det borde public service också göra.
Som avslutning skulle jag här kunna citera Bob hunds låt "Helgen vecka 48", en ytterst poetisk låttext, men popmusiken har som sagt så många arenor och dessutom har det hunnit bli helgen vecka 49 när det här är i tryck, så jag väljer i stället Jenny Tunedals "Dröm, baby, dröm", som var en av de nominerade diktsamlingarna till Augustpriset. Det är mycket i den jag inte förstår, precis som det är mycket i livet jag inte förstår. Jag tycker att det är inspirerande.
”Hon prövade att röra havet utan att försvinna
Havet varar i en evighet. Det finns bara en evighet
En våg med händer och förbundna ögon
Det gör ont att mista nästan vadsomhelst
Om solen går ner är det svårt att se färger
Om det blir morgon är mörkret förstört”
Lisa Zetterdahl är poet och författare från Ringarum