Vägen vi kör på spolas bort, men vi fortsätter ändå

Det är ett år kvar till valet, sommarens extremväder är snart glömda och snart hävs restriktionerna. Nu kan vi väl köra på som om inget har hänt, va?

Det har ju gått bra hittills, så vi rullar väl vidare? (Bilden togs i Gävle i samband med översvämningarna i augusti.)

Det har ju gått bra hittills, så vi rullar väl vidare? (Bilden togs i Gävle i samband med översvämningarna i augusti.)

Foto: TT

Krönika2021-09-11 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Regnvattnet forsar fram i dikena på båda sidor om vägen. Husen har fått sina infarter bortspolade. Plötsligt saknas det vänstra körfältet. Asfalten är avriven och taggig. Men personal är på plats och vakter vinkar fram bilarna en och en, så vi kan fortsätta. 

En bit längre fram har forsen i vänstra diket bestämt sig för att korsa vägen. Här finns ingen personal som vaktar. Jag tänker på bilden jag sett samma dag på en Postnord-bil som spolats ut i terrängen. Men bilisterna framför mig fortsätter vidare genom det forsande vattnet. Och det verkar ju funka, så jag kör på som om inget hänt. 

Det är onsdag 18 augusti. Det har regnat oavbrutet i ett par dagar. Gävle står under vatten, men vägen jag färdas på går mellan Borlänge och Ludvika. Vet myndigheterna om hur det ser ut?

Jag slår på P4. Där kör de repris på sin intervju med SMHI, sedan blir det sport. Vi kör vidare, hem till en stad på en slätt.

Nästa dag försöker jag ta reda på vad som hände med vägarna. Men Dalarnas Tidningar har betalvägg, precis som Corren, och på P4 Dalarnas sajt hittar jag inte det jag söker. 

På Facebook sprider en gammal vän sin feltolkning av FN:s klimatrapport. Lite översvämningar är inget som biter på en klimatförnekare. Det värsta min vän vet, näst efter miljöpartister, är flyktingar. Att stigande temperaturer, torka och svält kommer att driva fler människor på flykt verkar min vän inte ha reflekterat över. 

För dem som inte betalar för Corren eller andra tidningar är SVT och Sveriges Radio bästa chansen att få nyheter utan extremistiska vinklar, konspirationsteorier och trams. Men public service är i skottgluggen. 

Med ett år kvar till valet är mediapolitiken nog den viktigaste frågan på kulturområdet. Hur når man fram till dem som inte följer gammelmedias pålitliga nyhetsförmedling? Vaccinationsgraden är lägst bland unga vuxna och utrikesfödda. Det är väl just de grupperna som är sämst på att följa traditionella massmedier?

Härom dagen lovade regeringen att häva publikrestriktionerna 29 september – till stor glädje för kulturen. Och så hoppas regeringen att folk ska vaccinera sig. Men vem känner sig tvungen att vaccinera sig, om alla dörrar ändå står öppna?  

Och sedan behöver några pandemitrötta miljarder invånare på Jorden ta sig i kragen och minska sina utsläpp drastiskt. Kommer vi att orka göra något? Eller ska vi bara köra på som om inget har hänt?