Varför ens försöka undertrycka mitt rätta jag? Ibland försöker jag, just för att inte framstå som just en grinig gammal gubbe, men är man är en kverulant i själ och hjärta blir det till slut omöjligt att hålla käft. I mina milda stunder kan jag ha överseende med det mesta men till slut får vardagens mest irriterande trivialiteter bägaren att rinna över.
Jag pratar så klart om mobilvett, allt gubbgnälls moder!
Det senaste året har jag tillbringat en hel del tid på olika pendlingsfordon och jag upphör aldrig att förvånas över hur folk beter sig. Det är där mina ögon har öppnats och nu ser jag galenskapen överallt.
Det yngre släktet, ni vet de där ungdomarna, måste till exempel ha utvecklat en ny slags hörsel som kan uppfatta andra frekvenser än vi andra. Jag har ingen annan förklaring till att så många av dem lyssnar på musik i telefonens inbyggda sopiga skrällhögtalare. Hör de inte att det låter skit? Och varför lyssnar de inte i sina 3 000-kronors hörlurar istället när de ändå har dem runt halsen som accessoar? Var är Farbror Barbro med en vägledning till det perfekta ljudet när så många uppenbarligen behöver just det? Allmän och grundläggande hifi-kunskap bör snarast införas som obligatoriskt ämne i skolan! Och varför i hela världen P-R-A-T-A-R så många, inte bara kids gubevars, i telefon med högtalarfunktionen?!? Att Bianca Ingrosso gör det i Wahlgrens värld eller nån annan figur gör det på youtube betyder inte att det är så man S-K-A prata i en telefon. Det är ett dramaturgiskt grepp för att tittarna ska höra vad som sägs av båda parter. Vad är det för fel på folk?
Jag har också fått veta mer om folks hälsa än jag bett om. Ofrivilligt har jag fått lyssna till ingående samtal om allt från underlivsbesvär och konsistens på avföringen till amatörpsykologer som försökt lösa någons hjärtesorg via telefon. På tåget. Tack ska ni ha men to much information. Vad är det för fel på folk?
Tekniken är på många sätt fantastisk. Att titta på film in en liten bärbar mackapär var science fiction när jag växte upp och framstod som höjden av utveckling och finess. Att titta på film i en liten bärbar mackapär (med lätt distat ljud i den inbyggda skrällhögtalaren förstås) och samtidigt i realtid högt och ljudligt kommentera det som händer med kompisen i andra änden av luren, som förmodligen samtidigt förpestar tillvaron i något annat pendlingsfordon, framstår bara som vansinne. Vad är det för fel på folk?
Lyckligtvis är jag själv förstås ett under av hänsynstagande. Och har ni undrat vem den där förgrämda herrn är, han som trycker i ett hörn av pendeln/bussen/spårvagnen, så är det förmodligen bara jag som försöker undvika att explodera och ställa till en scen. Man vill ju inte störa.