Det är likadant vecka efter vecka: spännande, omtalade filmer närmar sig premiär. Recensenterna går i gång och sprider lovord. Filmstaden visar upp hela smörgåsbordet i sin app. Men när man ska boka biljett i Linköping tar det stopp.
Koreansk-amerikanska "Minari" var nominerad till sex Oscar. Vår recensent Kasia Syty gav den en femma i betyg vid Sverigepremiären 11 juni. På Dagens Nyheters bäst-just-nu-lista ligger den på en stadig tredjeplats. I Norrköping visades den både på Filmstaden och Cnema. I Linköping har den inte visats alls.
Här visas nästan bara amerikansk action och barnfilmer.
Helt bisarrt dåligt blev det förra veckan, när hbtq-dramat "Summer of 85" har premiär lagom till pride-veckan, samtidigt med den fantasieggande "En sjöjungfru i Paris", och "Herself" om en irländsk kvinna som bryter sig loss. INGEN av dem visas i Linköping. Inte ens det engelska spiondramat "The courier" med en stjärna som Benedict Cumberbatch vågar man satsa på i Linköping. Det enda vi får se är en samling tramsiga superskurkar som slåss med en gigantisk sjöstjärna i den larvigt blodiga "The suicide squad".
Förr var varje filmrulle en investering. Då var det normalt att smalare filmer kom hit efter några månader. Men nu när allt är digitalt finns inget som hindrar att man visar åtminstone en film i veckan med ett manus som höjer sig över grottmänniskonivå på bio i universitetsstaden Linköping. Ja, utom risken för att just den publiken köper för lite popcorn.
Filmstaden har inget ansvar för den kulturella nivån i Linköping, eller Sverige för den delen. Filmstaden ägs av internationella kedjan AMC Theatres, som i sin tur ägs av ett företag i Kina. Niklas Nylander, som intervjuas i artikeln här intill, intygar att Filmstaden vill visa film för alla målgrupper men särskilt på somrarna är repertoaren enkelspårig och infantil.
I Norrköping, som är bättre på kultur i de flesta former, driver kommunen biografen Cnema med ett utbud på storstadsnivå. I Linköping lade kommunen ner Linköpings filmsalonger, som gav oss en bråkdel av Cnemas utbud. Ett skäl var publikens klena intresse.
Jag undrar ibland om den vuxna publiken i Linköping parkerat i Netflixsoffan för gott. Det är ju ingen idé att visa kvalitetsfilm om ingen går och ser den. Och Filmstadens signal till Linköpingsborna i sommar är tydlig: vill du se ett bra drama ska du inte gå på bio.