Haga får ett 318 meter långt pytonormskelett, skimrande i regnbågsfärger, skapat av den kinesiska exilkonstnären Huang Yong Ping. Hisnande, men det bleknar ändå i jämförelse med Korsvägens nya konstverk. Där har konstnärsduon Simon Goldin och Jakob Senneby skapat det konceptuella verket ”Eternal employment”, där en person ska anställas på livstid för att bara befinna sig på den underjordiska perrongen. Inga uttalade arbetsuppgifter finns, bara en stämpelklocka och ett omklädningsrum. Grundarbetet är dock gediget, där till och med finansieringsmodellen är en konstnärlig kommentar till samhällets klyftor, med utgångspunkt från stjärnekonomen Thomas Pikettys tankar om hur kapitalinvesteringar är lönsammare än lön.
Offentlig konst får sällan den uppmärksamhet den förtjänar, men just detta har förstås väckt känslor inte bara hos mig. Som alltid landar en stor del av diskussionen i frågan om vad skattemedel egentligen ska gå till, och vilken nytta kulturen ger i välfärden.
Polisen kan räkna uppklarade brott. Sjukvården kan räkna lyckade operationer. Skolan har sina PISA-resultat. Kulturen är svårare. När värdet ska beskrivas landar det ofta i halvfloskler av typen ”den är ett fundament för demokratin” men i vår mätfixerade värld blir det ju alldeles för luddigt.
Ofta, framför allt när det gäller mer kommersiell konst av typen Kallentoft-filmer eller Melodifestivaldeltävlingar, försöker politikerna prata om arbetstillfällen och framtida restaurangbesök för att det i alla fall ska finnas något konkret pengamässigt att hålla sig i.
När det gäller den icke kommersiella kulturen har den lite att jobba med när det gäller att göra sig tillgänglig för alla, men i övrigt är jag övertygad om att det behövs möjligheter att skapa konst utan krav på direkt ekonomisk bäring. Den eviga arbetstagaren i Göteborg har redan, långt innan den är på plats, väckt en massa tankar och känslor hos mig och andra. Kallentoft-filmen är förstås något som borde ha möjlighet att bära sig utan skattemedel, men ett lokalt kulturliv med möjlighet att skapa film bygger självkänsla och stolthet.
Kulturen öppnar våra sinnen och vidgar vårt medvetande. Och om vi nu ska mäta det i välfärd och pengar: jag är övertygad om att i ett samhälle med ett rikt kulturliv får polisen fler uppklarade brott, sjukvården mindre att göra och skoleleverna bättre prestationer i skolan. Kultur bygger vår fantasi och vår kreativitet, och utan det stannar allt.
Framför allt blir vi lite sämre människor, och det har vi inte råd med.