Det sista avsnittet av den tredelade dokumentären sändes den 21 juni på SVT och SVT play. Jag behövde någon vecka för att smälta det jag sett innan jag kunde skriva om det.
Lilla Strömsund skakas av funktionsnedsatta Carlos Pizarros försvinnande. Han brukade trampa sig runt i samhället, men en dag gick han och cykeln upp i rök. Journalisten Bo-Göran Bodin lovar Carlos mamma Estrella att göra ett sista försök att ta reda på vad som hände den där vårkvällen den 9 maj 2004.
Jag tycker ofta att tv-program eller poddar som handlar om polisutredningar, brott och rättsfall känns exploaterande. True crime är fortfarande omåttligt populärt. Gamla fall lyfts upp om och om igen i serier, poddar och böcker.
Men vilken rätt har allmänheten egentligen att grotta ner sig i människors tragedier? Jag ska inte låtsas som att jag själv aldrig tagit del av verkliga och närgående historier. "Rättegångspodden" om kidnappningen av Uppsalastudenten som kom från Linköping är otrolig lyssning. Den påminner om en morbid fars. Men att höra förövarnas berättelser om hur de behandlat den så verkliga mannen, med verkliga känslor, kändes också smutsigt.
När jag en gång slog på en dokumentär om dubbelmordet utanför Mantorp fick jag en chock. Efter några sekunders vackra vyer över Östgötaslätten så spelades ett hjärtskärande vittnesmål från rättegången upp i mitt vardagsrum. Jag kastade mig på fjärkontrollen och stängde genast av programmet. Det var så fruktansvärt intimt och jag hade ingenting där att göra. Dessutom kändes produktionen billig och förhastad.
Efteråt såg jag att dokumentären var en del av en serie med ett dussintal andra mord. Det var tragedier producerade på löpande band.
Ändå rekommenderar jag alla att se Fallet Carlos. Även om det är smärtsamt att se mamman som fortfarande sörjer i ovisshet om vad som hände hennes son, så är det här annorlunda. Här är fallet inte redan löst och serien kan hjälpa Estrella att få svar. Att göra det som polisen var oförmögen till för 18 år sedan.
Dokumentärserien visar också något mer. En bild av ett litet samhälle där folk fortfarande är rädda för att berätta sanningen. En bild av en invandrad familj som trodde att Strömsund var en säker plats. En bild av en mamma vars ögon aldrig riktigt ler längre.