Det engelska musikmagasinet Mojo är mumma för den som vill grotta ned sej i klassisk rock- och popmusik. Här hittar man fullödiga artiklar om sådana som The Beatles, Pink Floyd, David Bowie och Jimi Hendrix. Jag bläddrar i nya maj-numret där femton sidor ägnas åt Kate Bush.
Huvudnumret är en lång, inte tidigare publicerad, intervju gjord 1989 inför utgivningen av hennes sjätte album. Det hade då gått drygt tio år sedan det spektakulära genombrottet med ”Wuthering heights”, låten som var inspirerad av Emily Brontës roman ”Svindlande höjder”. Den markerade starten på ett originellt konstnärsskap, där Kate Bush gjorde varje melodi till ett sound- och textmässigt äventyr.
Efter att i stor utsträckning hållit sej undan pressen under 80-talet delar Bush i denna intervju frikostigt med sej av tankar kring den kreativa processen och tvivlen kring den egna förmågan. Kommer någon att gilla den nya skivan? Är det verkligen så viktigt att göra ännu ett album?, frågar hon sej och landar till slut i att det är ju ändå bara en samling sånger och att hon bara kan göra så gott hon kan.
Intervjuaren Martin Aston finner Kate Bush karismatisk på ett subtilt sätt med ”den paradoxala blandning av blyghet och uppriktighet man ofta hittar hos artister”. Intressant observation, som får mej att tänka på en färsk, alldeles utmärkt långfilmslång dokumentär om senaste årens största talang i den här genren, Billie Eilish. Filmaren R. J. Cutler följde den idag 19-åriga Billie under ett par intensiva år kring genombrottet.
Medan Kate Bush på 80-talet i långa perioder isolerade sej och skapade musik tillsammans med sin pojkvän och tillika ljudtekniker, har Billie Eilish ett fruktbart samarbete med sin fyra år äldre bror Finneas. Filmen skildrar hur de experimenterar, skapar och spelar in i Finneas pojkrum hemma i föräldrarnas villa. Det sensationella resultatet på debutalbumet gav syskonen hela sju grammisar på förra årets gala. Kolla exempelvis ”Bad guy” i låtlistan, en av 2010-talets bästa och smartaste popproduktioner om du frågar mej.
Kameran kommer nära denna tjej på väg att bli kvinna, men så tillhör Billie också den generation som är van att på sociala medier dokumentera allt det hon och kompisar gör. Där finns ändå en skörhet, som tydliggörs när hon kämpar med att klara den enorma uppmärksamhet från media och dyrkan från fans som följer på framgången med resultatet att det brister för henne i en scen på väg från ett pr-evenemang där hon tvingats le och hälsa på en ändlös parad av kändisar och branschfolk hon inte känner. Filmen om Billie Eilish, ”The world’s a little blurry”, finns på Apple TV+.
Lana Del Rey är sexton år äldre än Billie, men hon är också exempel på en artist som målmedvetet skapat ett eget musikaliskt universum. På färska albumet fortsätter hennes nostalgiska sökande efter ett Amerika som inte längre finns. Skivan avslutas med en tolkning av Joni Mitchells ”For free”, en hyllning till kvinnan som var med och definierade singer-songwriter-genren i 70-talets början.
Lyssna på Spotify, sök på: Kaj Kindvalls låtlista
Kate Bush: 1. Running up that hill 2. Cloudbusting; Billie Eilish: 3. Bury a friend 4. Everything I wanted 5. Therefore I am 6. Bad guy; Lana Del Rey: 7. Chemtrails over the country club 8. Dark but just a game 9. For free (med Zella Day & Weyes Blood); 10. Joni Mitchell: Big yellow taxi
Kaj Kindvall nås på kaj.kindvall2@gmail.com