21 konserter och teaterföreställningar besökte jag förra året, i Motala och Vadstena och i jobbet som recensent. 1,75 evenemang i månaden hade alltså tillräcklig verkshöjd (som det heter) för att uppmärksammas i lokalpressen.
Men det spelades och idkades ju mer kultur än så, utan att det syntes lika mycket.
Överallt där vi bor och verkar spelas det musik och teater, sjungs i kör, utövas konstarter av alla slag. Problemet för arrangörer av större, publika evenemang är dock alltid detsamma: publiktillströmningen; den alltför klena.
Annat är det i storstan. Och jag menar inte Linköping eller Norrköping. I den huvudstad som jag flyttade från för elva år sedan är problemet i ökande grad det motsatta. De två teaterföreställningar som jag vill besöka där så snart som möjligt är utsålda långt i förväg. 15 februari respektive 12 maj är de närmaste datum jag lyckats få tag i biljetter till. Och då hängde jag på låset. En situation som Motala Teaterförening borde få åtminstone en mild variant av, kan man tycka.
Därmed är jag åter tillbaka på min alltmer slitna käpphäst. Även du som – säkert av förklarliga skäl – är för trött för att lyfta ur hemmasoffan borde av åtminstone solidaritet och lokalpatriotism gynna så många som möjligt av de lokala kulturevenemangen. Du vill inte att de ska dö ut, jag lovar.
Dessutom kan du komma att bli glatt överraskad; det kan rent av öppnas en dörr till något du inte hade en aning om att du skulle bli glad av.
Redan om två veckor kan du gå och se Strindbergs outslitliga klassiker ”Fröken Julie” i Vadstena.
Den 8 februari hyllar lokala musiker i Motala Bob Dylan på en krogscen i stan.
Vidare under våren blir det rockmusikal, standup, barnteater och mycket mera som ännu inte schemalagts av arrangörerna. Motala Jazz & Blues lär kämpa på, trots krympande ekonomiskt stöd. Publikintresset finns, tack vare en trogen krets med behov av levande musik.
Vid en tillbakablick på förra årtiondets sista år vad gäller kultur lyser flera evenemang starkt. För ett år sedan spelade den unga ensemblen Dugateatern från Mölnlycke Allan Edwalls ”Välkommen” på Petrus Magni scen i Vadstena. En föreställning som berättade om det som händer i Sverige precis nu, trots att den skrevs på 1970-talet.
Så ska bra kultur fungera; den talar till oss här och nu, vare sig den är nyskriven, fyrtio år gammal eller skriven av en dramatiker på 1500-talet.
