”Visst var musiken bättre förr?” Jag får frågan ibland från människor som med uppfordrande blick förväntar sej att jag ska bekräfta denna uppfattning. Men här finns inget facit och rätt svar.
Vi pratar om saken, jag och Jan Gradvall, när vi träffas över en fika. Jan är en av landets mest meriterade musikskribenter. Han växte upp i Linköping och är med i styrelsen för Lars Winnerbäcks nyinstiftade kulturpris. I mars är han med och utser den första mottagaren av Nyponet.
I mer än trettio år har Jan Gradvall med entusiasm bevakat musik och populärkultur. Ständigt öppen för nya intryck och strömningar visar han knappast något intresse för nostalgi.
– Musiken var inte bättre förr, bara annorlunda, slår han fast.
Vi resonerar kring det faktum att musik i allt högre grad konsumeras medan vi gör någonting annat och i vilken mån det påverkar själva musikskapandet.
– På ett sätt har det förändrats, tycker Jan. Någon producent har sagt att det måste hända något i en låt var sjätte sekund för att fånga din uppmärksamhet. Musiken, i alla fall den som hörs och märks mest på hitlistorna, skapas med ”tracks & hooks”. Någon gör beatet och hooks är små stick och ljud som fastnar på olika sätt, med andra ord den arbetsmetod årets Polarpristagare Max Martin använder.
Jan fick för övrigt den första längre intervjun med den vanligtvis publicitetsskygge Max Martin nyligen.
– Musiken i dag har förtätats ungefär som många filmer i dag innehåller fler klipp än tidigare, säger Jan, men påpekar att det hela tiden finns exempel på motsatsen. En låt som Adeles ”Hello” är tidlös och skulle lika gärna ha kunnat ges ut 1971.
Dagens unga har växt upp med en situation där musiklyssning inte behöver ske via skivor man köper och enskilda låtar har blivit viktigare. Jag undrar om albumet som produkt är på väg ut?
– Vi har på sätt och viss gått varvet runt och är tillbaka till hur det började på 1950-talet, säger Jan. Då handlade det bara om singlar. Men när man pratar med artister tänker de fortfarande mycket i termer av album. Även yngre artister säger att de vill göra ett album. Det blir begripligt, en ram för vad de håller på med. Så jag tror inte man kan dödförklara albumet ännu.
– Men det är intressant med tanke på teorin som fanns när internet kom med nedladdning av musik, fortsätter Jan. Även musik som vanligtvis säljer i små upplagor skulle nå väldigt många när den blir tillgänglig i hela världen. Hits behövs inte längre, hette det. Men så har det inte blivit alls. Hits är viktigare än någonsin. Det är liksom ”vinnarna tar allt” i både pop-, film- och TV-världen.
Det blev inte så att alla hittade sitt eget universum, man vill ha ett universum gemensamt med andra också. Någonting att snacka om när man träffas. Problemet är bara att det inte går att diskutera till exempel en serie på Netflix. ”Jag är på avsnitt åtta” säger en och en annan ”jag är bara på fyran, så säg inget”.
Hur blir då utvecklingen för levande musik? Vi har en stor och åldrande publik som har favoritband med genombrott mellan 1960 och1980. Band man vill se om och om igen. Vad händer med återväxten?
– Det där är intressant, säger Jan. Frågar man folk vilken som är den bästa konsert de sett är det oftast något de upplevde mellan 15 och 25 års ålder, åren då man formas. Det är därför vi nu ser så många band från till exempel 1980-talet som får nytt liv, typ Simple Minds. De bara fortsätter att turnera och lyckas bra, även om de inte längre gör låtar som hamnar på topplistorna. Jag tror många konsert- och festivalarrangörer under en period missade att boka artister som den unga publiken vill se, artister som Swedish House Mafia och Avicii. Bråvalla har bevisligen funkat, där finns lite av allt.
Kaffet är urdrucket, men innan jag och Jan skiljs åt pratar vi lite om de poddar med intervjuer han gör nu.
Ett av vårens avsnitt handlar om Britney Spears betydelse för unga svenska artister som Tove Styrke och Rebecca & Fiona. Tove namedroppar även Britney Spears i ”Number one”.
I månadens Spotifylista hör du några av artisterna nämnda i den här texten.