Så rasande blev skapelsen att vinden slet såväl växtlighet som snabbmatsskyltar över de östgötar som vågat sig ut trots att allt vi hittills har trott oss veta om naturen hade vänts ut och in. Knappt hade nyheten hunnit kablas ut på onsdagen innan det första trädet lade sig till rätta över E4 i protest.
Utan att våga tro på det rafsade jag febrigt över telefonens skärm för att få veta när nyheten nådde mig. Men det var sant – på Instagram-profilen stod det svart på vitt: "theo". Utan versal. Men framför allt utan Z.
18-åringen som satte Linköping på kartan för en hel generation av förskolebarn säger att han vill gå vidare och göra mognare musik. Därför ska Z bort.
Det är såklart en paradox för oss som växte upp i skuggan av bensinstationernas cd-hyllor fyllda till brädden av Lasse Stefanz, Martinez, Slipz, Svänzons och så vidare in i evigheten. Finns det något som tydligt signalerar riktigt mogen musik så är det ett snitsigt Z någonstans i slutet av namnet.
Men det bländvita leendet inramat av alla mittbenors moder har bestämt sig. Theoz finns inte mer.
Visst har han rätt att själv välja vem han ska vara, i lagens mening. Men det kommer helt säkert att sluta illa.
Som far till ett par yngel har jag på nära håll sett barnaskaran som hittills har utgjort den blonde gymnasistens hängivnaste fans. Jag har suttit med dem i publiken, sett ljuset tindra i deras ögon, hört deras gälla röster jubla och känt doften när någon av dem har gjort i byxan i den alldeles för långa toalettkön efter spelningen.
Säkert kan de lära sig att hantera en mognare inriktning på musiken – glin har i alla tider nynnat på ytterst tvivelaktiga texter som de lyckligtvis inte förstår innebörden av. Gott så.
Men rent logistiskt har Theoz Z fyllt en viktig funktion under hela hans karriär. Det är vad som har separerat honom från hans publik.
Efter att under vargparten av ett decennium ha hämtat och lämnat på förskolor kan jag konstatera att det inte finns en enda barnlada i riket som inte har en mindre skvadron med ungar vid namn Theodor, Matteo eller bara rakt av Theo. De kallas alla samma sak och nu finns inte längre något som skiljer dem från den dansante ynglingen på scenen.
Hur ska de veta vem som är vem? Hur ska vi föräldrar? Vad händer om han ångrar sig?
Det kommer att bli kaoz.