"Krakel Spektakel, Kusin Vitamin
hängde och svängde i en gardin
För hej och hå i gardinen den blå
Krakel Spektakel, vad tänker du på?"
Året är 1955. I vardagsrummet stod en sprillans ny radiogrammofon och femårige Lars-Olof lärde sig tidigt att manövrera den. "Barnens halvtimme" varje vardag, familjeprogrammet "Snurran" på helgerna. I stort sett alla sagofigurer lanserades där: Kalle Stropp, Nicke Lilltroll, Mumintrollet, Rasmus på luffen och – just det – Krakel Spektakel och Kusin Vitamin.
Lennart Hellsing stod mitt i det flödet. Han var mest av allt barnvisans förnyare med höga musikantiska ambitioner. Nyckeln till framgång stavades samarbete. Att förena ordkonst, tonkonst, bildkonst och teater/rörelse var hela tiden hans ambition. Och i tonsättaren Knut Brodin fann han en genialisk partner.
"Bulleribock och hans hönsaflock"
vände ut och in på en gammal rock
Bockeribull och hans svinakull
vände ut och in på en soppkastrull"
Om detta visste förstås Lars-Olof föga. Men vad spelade det för roll så länge han kunde njuta av Krakelsångerna. Om Opsis Kalopsis med en enda sträng på sin harpa. Om rädisor som blev stora som hus. Och om en trekantig gubbe som skapade kaos med sitt spel på munspel.
Lennart Hellsing började ge ut sina så kallade Snurrskivor redan 1955. Lars Ekborg spelade Krakel och Hellsings hustru Yvonne Lombard var Kusin Vitamin.
– Jag hade alltid noter med i mina böcker, men de flesta kunde inte läsa noter, så jag ville hellre ge ut skivor. Det här var i skarven mellan stenkakor och vinylskivor och jag satsade på ep-skivor med 7,5 minuter på varje sida. Blev det längre blev det högre skatt, de här kunde säljas för tio kronor styck, sade han på ett seminarium om barnkultur i mitten på 80-talet, oklanderligt klädd i en senapsgul kostym.
Krakels pappa Lennart finns inte mer. På sätt och vis inte femårige Lars-Olof heller. Krakel själv har just fyllt 68 år. Som tur är åldras man inte i böckernas värld. Rytmen, rimmen, rörelsen överlever! Glatt som ett skratt i en sommarhage.
Barnet i mig tröttnar aldrig på Hellsings språk, han är en sann ordekvilibrist som gör språket levande med tusende knep. Det är som om orden kommer först, före själva handlingen. Hellsing smakar på orden och om de smakar bra börjar han vända på dem ut och in. Precis som Bockeribull gjorde med soppkastrullen.
Tack, Lennart. Och tack pappa för att du köpte radiogrammofonen.
"Tänd ett litet ljus i natten
Hälsa det från mig
Mörkret räcker inte till
att släcka det för dig"
Fotnot: Lars-Olof "Lollo" Asplund gav på 90-talet nära 600 föreställningar av barnpjäsen "Spektakel i köket" som uteslutande byggde på Hellsings sånger och figurer.