Den här helgen står Sverige värd för finalen av segdragen och skamfylld mediecirkus som inte kan sluta på något annat sätt än fruktansvärt illa.
Bekvämast vore naturligtvis att vända bort blicken och inte delta, men vi är alla medskyldiga via skattsedeln. SVT använder våra gemensamma resurser för att finansiera ett spektakel som gör oss till internationellt åtlöje.
Internationella tittare, inte bara från Europa utan alla delar av världen, sitter på första parkett när svenska artister visar sig från sin sämsta sida.
Till deras försvar har Hooja redan från karriärens början en väldokumenterad koppling till älg, men en musikakt som har integritet nog att tacka nej till Rockbjörnen borde verkligen ha tillräckligt med råg i ryggen för att också kunna stå emot när Den stora älgvandringen viftar med checkblocket.
En förklaring till att Gällivareduon inte ryggar tillbaka från att ställa upp som kommentatorer i slow tv-träsket kan vara deras ringa ålder. Hooja och DJ Mårdhund är 90-talister och har aldrig behövt leva i en verklighet där all tv var långsam.
Vi som har genomlevt det Sverige som fanns innan Hooja befolkade jorden har redan sett tv med segdragna bilder av träd och tråkiga svenska skitdjur. Det hette Mitt i naturen och tog upp en orimligt stor del av 80-talets tablå. Men hur urbota tråkigt det än var hade vi inget annat val än att titta – den alternativa underhållningen var att gå utanför dörren och uppleva samma trista fauna ur ett förstahandsperspektiv.
Vid den här tiden fanns varken varg eller vildsvin i nära anslutning till villaträdgårdarna och den svenska naturen var så fånig att vi, för att göra skogspromenaden lite mindre beige, hittade på att en vanlig dussingrävling kunde bita av en människas ben.
Framåt slutet av 90-talet började Mitt i naturen blanda upp de svenska naturfilmerna med lejon, krokodiler och andra spännande internationella bestar. Men vid det laget fanns både VHS och tidiga inkarnationer av internet. Efter det behövde vi aldrig mer titta på svensk natur presenterad av en hukande fältbiolog i nopprig Helly Hansen-jacka.
När Hooja-generationen nu roar sig med att lajva 1900-tal är det ett slag i ansiktet på oss som har överlevt till medelåldern. Ni approprierar lidandet som vi utsattes för och leker att ni har tråkigt. Men när de sista älgarna korsar älven på söndag så ser ni det med tv:n i bakgrunden, med sann förströelse inom en armlängds avstånd.
Skäms.