Att debutera är att för första gången visa upp sig för världen. (Såvida man inte är Happy Jankell eller någon annan kändis som har drabbats av skrivarklåda.) I vår tid, då skönlitterära böcker alltmer sällan marknadsförs som litterära verk, utan allt oftare som aktuella och personliga berättelser (denna vår om psykisk ohälsa), är därför författarbilden på skyddsomslagets baksida eller flikar en ganska viktig sak.
Porträttet är en chans för debutanten att berätta vem hen är och vilken typ av bok hen har skrivit. Frågan är bara hur man vill att världen ska uppfatta en. Vill man vara den glada? Djupsinniga? Tuffa? Sköra? Proffsiga? Världsfrånvända? Ska man titta bort – eller rakt in i kameran? Ska man låta sig fotograferas utomhus? Skog eller betong i bakgrunden? Ska det se ut som om man är på krogen? Eller försjunken i studier på biblioteket? Ska man rasta hunden? Röka en cigg? Vem vill förlaget att man ska vara?
Just den sista frågan är den viktigaste, detta då förlagen allt oftare typecastar sina debutanter. Nykomlingarna sorteras in i färdiga kategorier som media och läsarna är bekanta med – inte minst genom författarporträtten. Jag har sett min beskärda del av författarporträtt och känner till schablonerna – proffsiga deckardrottningen, fräna festande samtidsskildraren, subversiva akademikern från orten, medelklasskvinnan mitt i livet som börjat gräva i sin släkthistoria och så vidare.
Inget ont om debutanterna vars böcker vi recenserar den här veckan – men det är inte bara litterär begåvning som har tagit dem dit de är, eller deras idoga försök att bli publicerade författare, eller ens deras erfarenheter och starka berättelser. De råkar också passa in i förlagens katalog med färdiga och gångbara författartyper. Och gör de inte det är de snart nedpressade i någon av mallarna.
Författarporträttens schablongalleri avslöjar de färdiga mallarna och förlagens krassa bild av litteraturen som yta snarare än djup, som färskvara snarare än bestående. Uttrycket "en bild säger mer än tusen ord" har blivit en sanning när en debutbok och dess författare ska marknadsföras.
Men skyddsomslagen med porträtten nöts, de går sönder och slängs i papperskorgen. Till sist finns bara orden på sidorna kvar. Något säger mig att de också har en del att säga om en författare.