Malin Granroths serie ur barnboken Skorpan & Smulan.
Serier kan anta en mängd olika former och uttryck. De finns i tidningar och album. Sverige har en stor och stark serietradition. Men serier skapas också av konstnärer som bygger upp hela utställningar. Det visar Malin Granroth och Jonatan Rosén. Tillsammans har de skapat den stora utställningen Seriestafetten högst upp i Östergötlands museum.
Man omsluts fullkomligt av deras stora bilder och fantastiska berättelser. Helheten är mycket effektivt iscensatt i Galleri Våghals. Förutom målningar och teckningar finns även installationer och ett helt rum med deras arbetsmiljö vid ritbordet. Idag används både tusch, blyertspennor, akrylfärger och datorer i bästa samspel.
Malin Granroth (f 1987) från Norrköping, bosatt i Malmö och Jonatan Rosén (f 1979), bosatt i Vadstena träffades tidigt på en av de många utbildningar de skaffat sig som bildkonstnärer. Hon profilerar sig både tydligt och mångfacetterat åt ett socialt och samhälleligt engagemang. En berättelse handlar om graviditet och bristerna inom förlossningsvården. En annan om rösträttskampen, ytterligare en tredje skildrar barnens lekar i sandlådan.
Jonatan har en mera egensinnig och originell bildframställning. Mera skruvat som till exempel den humoristiskt satiriska sviten om att överleva som konsument på supermarket. Det finns för mycket av allt för ett stackars öga. Roligt och avslöjande. Mycket tänkvärt är ett helt annat tema som handlar om kritik av arbetstvånget.
Människorna och gaturummen är hennes vardagsrum. Fotografen Birgitta Nilsson på Konstforum i Norrköping fångar de snabba ögonblickens kondenserade händelser. Mycket bättre än vad man skulle kunna tro. Vem har inte förutfattade meningar om en före detta fotomodell som sedan tagit över kameran. Från att vara objekt på klassiskt kvinnligt manér har hon erövrat både verktyget och seendet, makten över vad och hur något ska väljas. Den kvinnliga blicken!
Hennes bilder kan länkas till en hel tradition av fotografer, till den dokumentära genren ”street photography”. Dit hör till exempel Dorothea Lange, Julia Cameron, Henri Cartier-Bresson, Weégee, Robert Frank, Brassai, Vivian Maier, Hildegaard Ochse. Och bland svenskarna Christer Strömholm, Anders Petersen och Ralph Nykvist.
Birgitta Nilsson visar närmare ett 50-tal stora fotografier, de flesta i svart-vitt. Merparten är från miljöer i Palermo, Italien. Några är från Stockholm och uppväxtens Norrköping, dit hon återvänt.
Ett starkt intresse för människor styr hennes urval; rent av ett människointresse. Absolut! Och timing. Kamera och blick för snapshots! Situationer fångade på kornet. Här finns värme och humor parat med ett tydligt socialt engagemang.
Nästan varje bild har vad filosofen Roland Barthes kallar ”punctum”. Denna specifika detalj av nervfokus som en del av både bilden och i ögats observans. En unik energipunkt som attraherar och fascinerar som till exempel en kvinnas pekande finger i ett foto från Palermo. Eller blicken hos tjejen i förgrunden som ligger ner på gatan.
Del av en av Urban Beinös målningar på Galleri Kronan: Speglingar. Trädstammar. Organiskt liv.
På Galleri Kronan i Norrköping visar Urban Beinö (f 1962) ett 30-tal målningar. De ser nästan abstrakta ut men är det inte. I stället kan man uppleva naturstämningar, asymmetriska, organiska former av liv, rörelser.
Ibland kan man se trädstammar och ljusspel men lika ofta mikroskopiska celler, livets byggstenar.
Via sin uppväxt i Eksjö kom Beinö till Stockholm och långa konstutbildningar. Nu bor han i Ydre, södra Östergötland, på landet med sin familj sedan 20 år tillbaka. Han målar inte av naturen runt omkring sig. Han vill nog snarare formulera själva känslan av närhet till naturens egna krafter, ner till själva genetiken. Alla med klimatångest skulle kunna förnimma vibrationerna av oövervinnerligt liv i dessa målningar.
Visst, det finns mörka tongångar. Det är sent på jorden. Men ändå. Liv finns. Det blir en ny vår med ny växtkraft.
Natur, landskap och patinerade maskiner stämmer möten på Galleri Sander i Linköping. Konstnärsparet Ila Örlund (f 1965) och Johan Örtlund (f 1966) från Ödeshög förhåller sig både till naturen och industriellt framställda redskap. Hon målar i olja detaljer från sin trädgård och utsikter mot tvätt på torkvindar. Och Johan lyfter fram rostiga ångtraktorer ur glömskan. Naturen håller på att ta över. Den vinner alltid rostkampen.
Utställningen fungerar bra, trots lite varierad kost och överraskande möten i motivval – men också intressant. Johan Örlund är starkast i arbetet med de gamla maskinerna. Landskapen i akvarell når inte riktigt upp till samma nivå och engagemang. Ilas honungsrosor och motiv med lakanstvätt är lätta att ta till sig.
Båda är välutbildade inom konst och design, han på HDK i Göteborg och Ila Örtlund har bland annat gått på den legendariska Nordiska i Kokkola, där Håkan Carlsson undervisade på sin tid. Måleri och design – en bra kombination för lust och brödföda.