Stöp om Augustpriset i grunden eller lägg ned

Läsarna har redan tröttnat och även mediernas intresse tycks ha svalnat. Augustpriset måste förnyas och breddas om det ska få fortsätta inta platsen som Sveriges stora litteraturpris.

Årets nomineringar till Augustpriset är tillkännagivna. Men priset får inte längre lika mycket uppmärksamhet i media. Sveriges stora litteraturpris har tappat sin attraktionskraft.

Årets nomineringar till Augustpriset är tillkännagivna. Men priset får inte längre lika mycket uppmärksamhet i media. Sveriges stora litteraturpris har tappat sin attraktionskraft.

Foto: Jessica Gow/TT

Krönika2023-10-27 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har en vän som skriver och översätter böcker och som jag inte gör annat än gratulerar till diverse nomineringar och fina utmärkelser. Kort sagt finns det en stor mängd litteraturpriser i Sverige. Men det finns ett pris som får all uppmärksamhet – och vars gala strömmas och leds av folkkära underhållare.

Årets nomineringar till Augustpriset är avslöjade och som vanligt slog medierna på stora trumman. Men så är det också just det som är och alltid har varit prisets själva syfte. När Svenska Förläggareföreningen 1989 instiftade priset på förslag av förläggaren Per I. Gedin var det medierna som man ville få med sig.

"Bokbranschen är i allt högre grad beroende av olika media", skrev förläggaren i sin förslag. "Den bok eller författare som lyckas få stark uppmärksamhet får i allmänhet en betydande försäljning. Ett av de mest påtagliga sätten att skapa en sådan uppmärksamhet är ett litterärt pris. (...) Därför vill jag föreslå införandet av ett nytt litterärt pris för ett verk av en svensk författare utgiven under året."

Men faktum är att medierna inte längre slår på sin största trumma. Och när det gäller intresset för priset hos allmänheten har det sedan länge dalat. Om Augustpriset ska få fortsätta inta platsen som Sveriges stora nationella litteraturpris måste någonting göras. Rent frankt behöver man stöpa om priset i grunden.

Att romaner och diktsamlingar trängs i samma kategori är idiotiskt. Det är som att låta en tungviktare gå upp i ringen med en lättviktare. Att inte en enda diktsamling i år nominerades i den skönlitterära kategorin talar sitt tydliga språk. Likaså är det korkat att barn- och ungdomsböcker klumpas ihop till en kategori. Sedan 2018 finns ett hederspris och det ska applåderas eftersom det prisar personer som inte är författare och alltså lyfter fram bokbranschens doldisar. Lilla Augustpriset fyller också sin funktion. Men tittar man på motsvarande priser inom till exempel musikbranschen finns det en mängd olika kategorier.

Men det behövs i ärlighetens namn mer är fler kategorier om priset ska överleva i den mening att det fortsätter får stor uppmärksamhet i media. Svenska Förläggareföreningen är förstås högst medvetna om att deras älskling inte längre har samma attraktionskraft och gör vad de kan för att nomineringarna inte ska hamna på notisplats. Jag frågar mig på riktigt om de nominerade åtminstone i den skönlitterära kategorin till viss del kanske väljs utifrån hur välkända och gångbara de är i media. Kanske är till och med frånvaron av nominerade diktsamlingar ett försök att få uppmärksamhet. All publicitet är bra publicitet?

Om priset inte ska förvandlas till en branschtillställning måste det få en i ny kostym. Augustpriset behövs eftersom litteraturen i Sverige behöver all uppmärksamhet den kan få. Om bokbranschen var "beroende av olika media" för 34 år sedan är det inget emot vad den är i dag. Medielandskapet har dock förändrats i grunden och Svenska Förläggareföreningen måste rent krasst ställa sig frågan om hur många klick Augustpriset drar utan att medierna behöver spetsa till rubriken. Och hur man kan få det att trenda i sociala medier. Det är dags att föreningen har ett krismöte om prisets framtid. Som uppföljning bör man bjuda in medier såväl som bokhandlare till ett spånmöte. Let's make Augustpriset great again.